När det blir tortyr att smyga
Om exakt vad som läggs i ordet lek kan vi säkert debattera i evighet, jag tror det är rätt uppenbart vad jag menar med det i min krönika.
Om det hade varit uppenbart så hade jag inte ställt frågan. Är The Day Laughter Stopped "lekfullt"? Är Depression Quest "lekfullt"? Att påstå att alla spel måste vara lekfulla är en ekvivokation, då begreppet kan betyda allt möjligt (bl.a. skojfrisk, skämtsam och munter).
Jag påstår väl ingenstans att alla spel är lek eller lekfulla? I så fall har jag uttryckt mej slarvigt. Det tycker jag verkligen inte. Skulle aldrig använda det för spelen du nämner där. Du är välkommen att läsa mina krönikor om just de två spelen.
Är det där problemet uppstått, inte varför jag menar att smygandet i MGS är en lek?
Ibland blir diskussioner här svåra, jag skriver en krönika i veckan och efter snart två år måste jag skriva och ta för givet att läsarna vet nåt om vad jag skrivit förut. Det blir knepigt om varje krönika måste förklara varje aspekt av vad jag tycker om nåt.
Om exakt vad som läggs i ordet lek kan vi säkert debattera i evighet, jag tror det är rätt uppenbart vad jag menar med det i min krönika.
Om det hade varit uppenbart så hade jag inte ställt frågan. Är The Day Laughter Stopped "lekfullt"? Är Depression Quest "lekfullt"? Att påstå att alla spel måste vara lekfulla är en ekvivokation, då begreppet kan betyda allt möjligt (bl.a. skojfrisk, skämtsam och munter).
Dom är inte gjorda för att vara muntra eller lekfulla, utan snarare för att väcka tankar och få en att se saker ur ett främmande perspektiv. Vill du påstå att MGS:GZ här gör samma sak? Även om jag inte har spelat det så låter det i artikeln att det rör sig om samma gamla vanliga underhållningsvåld som vi är vana vid, fast med en långt mörkare historia under ytan.
Har inte spelat spelet men tycket ändå att det du skriver om är intressant. Jag anser nog att tortyren kan ha sin plats och väcka tankar och engagemang. Tortyr förekommer i princip i alla moderna konflikter även om det kallas förstärkts förhörsmetoder eller liknande. Att ha med tortyren gör inget för spelet skriver du, men debatten vi nu ser här på fz:a belyser ändå den verklighet vi befinner oss i och kanske är det precis vad Kojima vill uppnå?
Din krönika får mig att tänka på Lilja 4-ever. Jag fattade att den filmen skulle vara jobbig att se. Men jag fattade inte hur djävla dåligt jag faktiskt skulle må av att ha sett den. Trots det var just den filmen viktig för min syn på världen och hur världen faktiskt ser ut. Vi har massor med Liljor varje dag året om och det pågår tortyr varje dag året om. Tråkigt att din spelupplevelse blev lidande men mitt engagemang för fred och rättvisa blev större av din krönika tack för det. (Skrivet från mobil om språket är lite halvdant).
Ja, det är väl bra att det diskuteras? Redan det är nåt. Men: Jag säger inte att inte tortyr får eller kan vara med i spel. Säger bara att för min del blev det väldigt konstigt i just det här spelet. Men vi kan alla uppleva det olika, min krönika är inte Sanningen. Det är hur jag upplevde Ground zeroes.
Jag hade t ex inte alls samma problem med tortyren i GTA V.
Jag påstår väl ingenstans att alla spel är lek eller lekfulla? I så fall har jag uttryckt mej slarvigt. Det tycker jag verkligen inte. Skulle aldrig använda det för spelen du nämner där. Du är välkommen att läsa mina krönikor om just de två spelen.
Är det där problemet uppstått, inte varför jag menar att smygandet i MGS är en lek?
Ibland blir diskussioner här svåra, jag skriver en krönika i veckan och efter snart två år måste jag skriva och ta för givet att läsarna vet nåt om vad jag skrivit förut. Det blir knepigt om varje krönika måste förklara varje aspekt av vad jag tycker om nåt.
Okej, jag formulerar om mig. Närmar man sig t ex The Day Laughter Stopped med en lekfull attityd? När jag "närmade" mig The Day Laughter Stopped så var min attityd mer allvarlig än lekfull. På samma sätt så skulle jag närma mig MGS.
Dom är inte gjorda för att vara muntra eller lekfulla, utan snarare för att väcka tankar och få en att se saker ur ett främmande perspektiv. Vill du påstå att MGS:GZ här gör samma sak?
Ja, det vill jag påstå.
It's something that needs to be done," said Kojima. "As the expressiveness of video games goes up, if you want to go beyond that it's not something you can avoid. Of course not all video games have to do this, and in my case it's not something that I want to go through. If the violence will give new emotions that are important to the game, I want to put it in there, especially with this game where one of the main topics is revenge. I don't want to walk around that.
http://www.eurogamer.net/articles/2013-09-20-metal-gear-solid...
Jag påstår väl ingenstans att alla spel är lek eller lekfulla? I så fall har jag uttryckt mej slarvigt. Det tycker jag verkligen inte. Skulle aldrig använda det för spelen du nämner där. Du är välkommen att läsa mina krönikor om just de två spelen.
Är det där problemet uppstått, inte varför jag menar att smygandet i MGS är en lek?
Ibland blir diskussioner här svåra, jag skriver en krönika i veckan och efter snart två år måste jag skriva och ta för givet att läsarna vet nåt om vad jag skrivit förut. Det blir knepigt om varje krönika måste förklara varje aspekt av vad jag tycker om nåt.
Okej, jag formulerar om mig. Närmar man sig t ex The Day Laughter Stopped med en lekfull attityd? När jag "närmade" mig The Day Laughter Stopped så var min attityd mer allvarlig än lekfull. På samma sätt så skulle jag närma mig MGS.
Ok, jag förstår. Men det är väl just där jag tycker att det skaver i MGS, att gameplay är lekfullt medan vissa delar i berättelsen är allvarlig - och att det inte funkar så bra för mig.
Jag får helt enkelt inte ihop det; det är kanske lite som om The day laughter stopped skulle innehållit ett minispel i slutet för att avgöra hur det skulle.
Jag har ingen mall för hur det ska se ut, bara att den allvarliga och mörka tonen i berättelsen stämde så dåligt med gameplay att spelet inte riktigt funkar för mej. Det blir ingen bra helhet.
Ok, jag förstår. Men det är väl just där jag tycker att det skaver i MGS, att gameplay är lekfullt medan vissa delar i berättelsen är allvarlig - och att det inte funkar så bra för mig.
Jag får helt enkelt inte ihop det; det är kanske lite som om The day laughter stopped skulle innehållit ett minispel i slutet för att avgöra hur det skulle.
Jag har ingen mall för hur det ska se ut, bara att den allvarliga och mörka tonen i berättelsen stämde så dåligt med gameplay att spelet inte riktigt funkar för mej. Det blir ingen bra helhet.
Okej, då förstår jag bättre hur du menar.
För egen del så ser jag inga motsättningar mellan berättandet och själva spelmekaniken i sig, så som du beskrev den. Det som jag däremot tror kan vara problematiskt är hur ett spel som MGS, som har en tämligen "crazy" kanon, ska lyckas behandla så pass känsliga, och i det här fallet utstuderade, frågor på ett smakligt sätt inom narrativet.
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter spel med stötande innehåll som inte är motiverat. Det är viktigt att det finns folk som vågar säga "detta är inte okej". Nu handlar det "bara" om ett spel, men det finns många situationer i samhället där folk inte säger ifrån (mobbing, rasism m.m.). Det är bra med diskussioner kring spel med överdrivna våldsinslag, särskilt som många barn spelar dem oavsett vad det står för rating på förpackningen. Go Arnroth!
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter spel med stötande innehåll som inte är motiverat. Det är viktigt att det finns folk som vågar säga "detta är inte okej". Nu handlar det "bara" om ett spel, men det finns många situationer i samhället där folk inte säger ifrån (mobbing, rasism m.m.). Det är bra med diskussioner kring spel med överdrivna våldsinslag, särskilt som många barn spelar dem oavsett vad det står för rating på förpackningen. Go Arnroth!
Jag ser det du skriver som ett skräckexempel på hur det inte får bli. Vem har rätt att gå in och säga att det här inte är rätt? Ska vi förbjuda vissa saker i spel nu för att vissa tar illa upp eller blir kränkta?
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter spel med stötande innehåll som inte är motiverat. Det är viktigt att det finns folk som vågar säga "detta är inte okej". Nu handlar det "bara" om ett spel, men det finns många situationer i samhället där folk inte säger ifrån (mobbing, rasism m.m.). Det är bra med diskussioner kring spel med överdrivna våldsinslag, särskilt som många barn spelar dem oavsett vad det står för rating på förpackningen. Go Arnroth!
Jag ser det du skriver som ett skräckexempel på hur det inte får bli. Vem har rätt att gå in och säga att det här inte är rätt? Ska vi förbjuda vissa saker i spel nu för att vissa tar illa upp eller blir kränkta?
Att sätta en gräns för vad som anses ok eller inte behöver inte vara synonymt med förbud. Vi bestämmer alla när Kojima (eller någon annan) går över gränsen genom att sluta köpa hans spel. Det är inget som behöver innebära censur.
Jag gillar spel som får en att reagera, oavsett det är emotionellt, äcklande, skrämmande eller stötande, sålänge det såklart finns motiv bakom det.
Jag ser inga problem med spel vars handling behandlar våldtäkter och tortyr men vad jag tror är att många vuxna inte förstår hur "vuxet" innehållet i vissa spel kan vara.
Om aftonbladet får nys om detta så kommer det rubriker som "våldtäkt i barnspel" när det i själva verket är en produkt för vuxna.
Jag skulle inte uppvigla småbarn att se "Irreversible".
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
Euäh, wth? Men såklart, gränserna ska ju sprängas hela tiden. Vet inte om jag orkar raljera om "avtrubbning", men man får ju intrycket av att spelutvecklare känner ett behov av att sänka sig allt lägre för att kunna chockera.
Barn som torteras och våldtar? Jaaaaaa, underhållning!
Eller inte. Tack för artikeln Thomas.
"Men såklart, gränserna ska ju sprängas hela tiden." självklart, annars kommer vi ingen vart.
"Barn som torteras och våldtar? Jaaaaaa, underhållning!"
Det är inte direkt någon stor majoritet som sitter och blir sexuellt uppspelade av det, du vet precis vad som menas.
"Eller inte." Kanske inte för såna som föredrar att vara moderata i varje frågeställning istället för att vara konsekventa, vi andra vill gärna se spel utvecklas i alla möjliga vulgära och mindre vulgära riktningar.
Now you're playing with power... NOW YOURE PLAYING WITH FUCKING SHIT, YOURE BETTER OFF FUCKING SHIT THAN FUCKING WITH THIS FUCKED UP SHIT
Mycket bra skrivet. Jag spelar spel för att spela, dvs för mig är gameplay viktigast. Visst är en bra story trevlig, men finns det något jag avskyr så är det när en story (hur bra den än må vara) känns påtvingad och egentligen bara stör mitt spelande. Det gör inte ens något om storyn är halvdålig, så länge den inte gör mig irriterad för att den hindrar mig från att spela (långa filmsekvenser, eller massa quicktime events i spelet) eller att den försöker styra spelet så hårt att jag inte känner att jag själv spelar.
Half-Life 2 är nog bland de bästa spelen jag någonsin spelat när det gäller detta. Fenomenal story, men som framförallt är presenterad på ett sådant sätt att själva spelandet aldrig någonsin stannar upp. Framförallt gillar jag att Gordon alltid är tyst så att den som spelar Gordon får stå för hans tankar. Samtidigt är man i stort sett alltid själv ute på spelplanen vilket gör att man får tänka själv och jobba fram en lösning på ett problem på ett lekfullt sätt eller vad det nu hette. Dessutom är spelet linjärt men byggt på ett sådant sätt att det aldrig känns linjärt.
Kan även tycka att InFamous: Second Son har en bra balans i detta. Har inte sett några fantastiska ord om story och berättande, men samtidigt känner jag att eftersom jag själv får ta beslut och driva fram spelet genom att faktiskt spela det själv så får det ett bra driv där jag styr spelet och spelet inte styr mig.
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter spel med stötande innehåll som inte är motiverat. Det är viktigt att det finns folk som vågar säga "detta är inte okej". Nu handlar det "bara" om ett spel, men det finns många situationer i samhället där folk inte säger ifrån (mobbing, rasism m.m.). Det är bra med diskussioner kring spel med överdrivna våldsinslag, särskilt som många barn spelar dem oavsett vad det står för rating på förpackningen. Go Arnroth!
Jag ser det du skriver som ett skräckexempel på hur det inte får bli. Vem har rätt att gå in och säga att det här inte är rätt? Ska vi förbjuda vissa saker i spel nu för att vissa tar illa upp eller blir kränkta?
Att sätta en gräns för vad som anses ok eller inte behöver inte vara synonymt med förbud. Vi bestämmer alla när Kojima (eller någon annan) går över gränsen genom att sluta köpa hans spel. Det är inget som behöver innebära censur.
Att ta ett beslut om att inte köpa ett spel är självklart och det är så vi borde behandla sånna här "problem". Men vissa förstår inte tyvärr sådant utan måste påtvinga en sin världssyn och försöka forcera in genom lagar och förbud sina åsikter.
Hänger inte ut någon nu utan ser bara ett steg längre till hur det har blivit på vissa håll..
Otroligt mycket svammel Thomas. Om spelet inte tilltalar dig (vilket den bevisligen inte gör), varför utsätter du dig själv för det? Eller förväntar du istället att alla spel skall tilltala dig och dem som inte gör det måste analyseras in i det minsta? Det är denna tanke som väcks av din krönika.
I don't approve...
Visst är det hans högst subjektiva åsikt. Jag tycker Thomas borde slutat spela spelet för länge sedan. Men tack vare honom slipper jag utsättas för skiten.
Jag påstår väl ingenstans att alla spel är lek eller lekfulla? I så fall har jag uttryckt mej slarvigt. Det tycker jag verkligen inte. Skulle aldrig använda det för spelen du nämner där. Du är välkommen att läsa mina krönikor om just de två spelen.
Är det där problemet uppstått, inte varför jag menar att smygandet i MGS är en lek?
Ibland blir diskussioner här svåra, jag skriver en krönika i veckan och efter snart två år måste jag skriva och ta för givet att läsarna vet nåt om vad jag skrivit förut. Det blir knepigt om varje krönika måste förklara varje aspekt av vad jag tycker om nåt.
Okej, jag formulerar om mig. Närmar man sig t ex The Day Laughter Stopped med en lekfull attityd? När jag "närmade" mig The Day Laughter Stopped så var min attityd mer allvarlig än lekfull. På samma sätt så skulle jag närma mig MGS.
Ok, jag förstår. Men det är väl just där jag tycker att det skaver i MGS, att gameplay är lekfullt medan vissa delar i berättelsen är allvarlig - och att det inte funkar så bra för mig.
Jag får helt enkelt inte ihop det; det är kanske lite som om The day laughter stopped skulle innehållit ett minispel i slutet för att avgöra hur det skulle.
Jag har ingen mall för hur det ska se ut, bara att den allvarliga och mörka tonen i berättelsen stämde så dåligt med gameplay att spelet inte riktigt funkar för mej. Det blir ingen bra helhet.
Om man bara tittar på gameplay i MGS så går det ut på smyga sig in i en fiendebas och lönnmörda soldater. Antingen genom att dra in dom i buskarna för att skära halsen av dom eller göra som Rambo och springa runt och skjuta alla (helst i skallen).
Spelet blir bara lekfullt om man väljer att det ska vara det. Att söva 3 killar och sätta dom i jeepen för att sedan köra runt är lekfullt, men det är nog knappast syftet med spelet i första hand.
PC - PS4 - PS3- PS Vita - Wii U
Jag ursäktar inte det som hände i spelet. Jag tyckte också det var lite för mycket. Mest för att jag spelat tidigare MGS spel så mycket och MGS GZ har hela den backstoryn. Om det varit ett nytt IP hade jag nog kunnat förlåta det mer. På många sätt är det ett nytt IP.
MEN I ALLA FALL, så tror jag att det hela blir mer vettigt och förklarat efter att man spelat Phantom Pain. Ground Zeroes är trotts allt bara en bit av ett spel som endast är komplett när man kombinerar GZ och PP.
// Bacon <3
Är det så mycket att begära att varningar och options för såpass extremt specifika saker som just den grafiska våldtäktsscenen ska existera, likt möjligheten att stänga av uppdraget på flygplatsen i ett av CoD-spelen? Det är inte intrinsikalt fel med att någonting oavsett vad skildras, men möjligheten att åtminstone vara förberedd på vad en ger sig in på ifall en letar upp det där specifika bandet är knappast för mycket för att vara rimligt att begära, ärligt talat.
Dom är inte gjorda för att vara muntra eller lekfulla, utan snarare för att väcka tankar och få en att se saker ur ett främmande perspektiv. Vill du påstå att MGS:GZ här gör samma sak?
Ja, det vill jag påstå.
It's something that needs to be done," said Kojima. "As the expressiveness of video games goes up, if you want to go beyond that it's not something you can avoid. Of course not all video games have to do this, and in my case it's not something that I want to go through. If the violence will give new emotions that are important to the game, I want to put it in there, especially with this game where one of the main topics is revenge. I don't want to walk around that.
http://www.eurogamer.net/articles/2013-09-20-metal-gear-solid...
Jag tycker det är bra att man ifrågasätter spel med stötande innehåll som inte är motiverat. Det är viktigt att det finns folk som vågar säga "detta är inte okej". Nu handlar det "bara" om ett spel, men det finns många situationer i samhället där folk inte säger ifrån (mobbing, rasism m.m.). Det är bra med diskussioner kring spel med överdrivna våldsinslag, särskilt som många barn spelar dem oavsett vad det står för rating på förpackningen. Go Arnroth!
Jag ser det du skriver som ett skräckexempel på hur det inte får bli. Vem har rätt att gå in och säga att det här inte är rätt? Ska vi förbjuda vissa saker i spel nu för att vissa tar illa upp eller blir kränkta?
Ett annat skräckexempel på hur det inte heller borde få bli är att spel/film -skapare ska kunna få visa vilket skit som helst, bara för att det blir någon slags visionär konst varje gång "det värsta" ska brytas. Varför skulle vi inte förbjuda vissa saker i spel när folk blir illa berörda eller kränkta? Allt har en balansgång, och man ser tydligt hur den hela tiden ska brytas för att "chockera".
Jag gillar inte heller att det skulle gå för långt åt andra hållet heller, att allt som av en liten grupp människor som anses olämpligt skulle censureras eller förbjudas. Det finns så mycket störda saker man kan göra här i världen, på riktigt eller fiktivt, och det är inte den minsta uppoffring för mig ifall jag skulle missa lite av det. Både tråkigt och skrämmande att inte alla kan säga samma sak.
Jag påstår väl ingenstans att alla spel är lek eller lekfulla? I så fall har jag uttryckt mej slarvigt. Det tycker jag verkligen inte. Skulle aldrig använda det för spelen du nämner där. Du är välkommen att läsa mina krönikor om just de två spelen.
Är det där problemet uppstått, inte varför jag menar att smygandet i MGS är en lek?
Ibland blir diskussioner här svåra, jag skriver en krönika i veckan och efter snart två år måste jag skriva och ta för givet att läsarna vet nåt om vad jag skrivit förut. Det blir knepigt om varje krönika måste förklara varje aspekt av vad jag tycker om nåt.
Okej, jag formulerar om mig. Närmar man sig t ex The Day Laughter Stopped med en lekfull attityd? När jag "närmade" mig The Day Laughter Stopped så var min attityd mer allvarlig än lekfull. På samma sätt så skulle jag närma mig MGS.
Jag förstår fortfarande inte riktigt ditt samband mellan dessa. Har inte MTG serien alltid upplevts som pusslande underhållningsvåld, snarare än ett försök att förstå hur en våldtäkt känns? Ingenstans upplever jag att MTG serien helt plötsligt används till att berätta hur det egentligen känns att på riktigt smyga omkring bland riktigt ondskefulla människor som torterar barn och tvingar dom våldta varandra.
Lustigt med kommentarer som påpekar att "varför spela om du inte gillar det?". Han spelar för att prova på det och ge sin åsikt. Det är hans jobb, han är recensent. Så han provade spelet och kom fram till att han inte gillade det. I artikel lyfter han vad han inte gillade med spelet. Simple as that.
Om ni nu inte gillar hans recension varför läser ni den?
(Inte en seriös fråga. Bara exemplifierade på hur dumt det låter)
Att låta någon som inte gillar 18+ spel recensera 18+ spel är väl som att låta den lokala kyrkföreningen recensera porrfilmer.
Men nu är det här inte någon recension utan en krönika om Arnroths upplevelser av emotionellt tunga element i ett spel han spelat. Så ni båda har väl både rätt och fel.
PC - PS4 - PS3- PS Vita - Wii U
Jag har inte spelat spelet men om problemet ligger i ludonarrativ dissonans så förstår jag fullständigt. Om man ska hårdra det så skulle en extrem motsvarighet vara att man fick lyssna på när bowser våldtog peach under en halvtimme, för att sen fortsätta samla stjärnor och plocka guldmynt.
Men om det gäller övervåldet, tortyren och våldtäkterna så tycker jag att de i allra högsta grad borde existera i spel, förutsatt att spelet i sig bär på samma mörka aura. Jag har ingenting emot ett blytungt lir med ordentlig beskhet i sig, tortyr eller ej, bara man inte övergår i att samla stjärnor efter man blivit utsatt av en sån scen.
Vi är eniga, jag tycker spel ska kunna innehålla vad som helst. Jag tycker allt för få spel tar ut svängarna innehållsmässigt, men upplevelsen måste ju hänga ihop i nåt slags helhet.
Ja du tycker ju uppenbarligen det.
Är detta tyckande bara applicerbart på spel eller gäller det film och music? Det finns got om hyllade sådana men mixade genrer.
Jag kan se din poäng som sådan att våltäcktern(na!) som du beskrev, och om din beskrivning var korrekt så var det två våldtäckter inte en, just saying. Så jag ser din poäng med att det var osmakliga men det är en helt annan sak än att kritisera spelet för någon form av dissonas. Det hella ger ett intryck av att du inte gillade den scenen och sedan lade fram de andra argumenten lite ad hoc eftersom "jag gillade inte den här scenen" inte riktigt duger till en krönika ...
"Det är som att leken i sandlådan som var så rolig plötsligt blev något annat när lekledaren ändrade förutsättningarna; hör ni barn, nu leker vi inte bara krig, utan krig med tortyr och våldtäkt! Kul va?"
Dom har väl inte kunnat vara mer tydliga med att det här spelet skulle ta en mörkare sväng?
Och gå in på vad som faktiskt händer i krig, våldtäkt och tortyr m.m. Förstår att det kan vara obehagligt att lyssna på när någon tvingas våldta någon annan men det var ju det som var hela poängen med banden.
Obehag.
Varför är det så svårt för recensenter att vara objektiva?
Ett annat skräckexempel på hur det inte heller borde få bli är att spel/film -skapare ska kunna få visa vilket skit som helst, bara för att det blir någon slags visionär konst varje gång "det värsta" ska brytas. Varför skulle vi inte förbjuda vissa saker i spel när folk blir illa berörda eller kränkta? Allt har en balansgång, och man ser tydligt hur den hela tiden ska brytas för att "chockera".
Jag gillar inte heller att det skulle gå för långt åt andra hållet heller, att allt som av en liten grupp människor som anses olämpligt skulle censureras eller förbjudas. Det finns så mycket störda saker man kan göra här i världen, på riktigt eller fiktivt, och det är inte den minsta uppoffring för mig ifall jag skulle missa lite av det. Både tråkigt och skrämmande att inte alla kan säga samma sak.
Därför att vi har något som kallas för yttrandefrihet. Du kanske har hört talats om det?
Vad som är kränkande eller chockerande är högst subjektivt. Du tycks leva efter devisen "Dina rättigheter slutar där mina känslor börjar".
Jag förstår fortfarande inte riktigt ditt samband mellan dessa. Har inte MTG serien alltid upplevts som pusslande underhållningsvåld, snarare än ett försök att förstå hur en våldtäkt känns? Ingenstans upplever jag att MTG serien helt plötsligt används till att berätta hur det egentligen känns att på riktigt smyga omkring bland riktigt ondskefulla människor som torterar barn och tvingar dom våldta varandra.
För det första, underhållningsvåld (hur du nu definierar det?) och försök att förstå våldtäkt är en falsk dikotomi. Och nej, jag har aldrig upplevt MGS som underhållningsvåld. Det förvånar mig dock inte att du tror det, då du inte ens lyckas skriva spelseriens riktiga förkortning MGS utan skriver MTG. Vi diskuterar Metal Gear Solid, inte Magic: The Gathering.
Jag spelar spel för att ha kul eller/och bli underhållen, i alla fall jag finner ingendera med våldtäkt, speciellt när det verkar målas ut som det gör i spelet (enligt artikeln). Att man kan få antydningar i ett spel för att få en bild av hur ond någon är kan dock vara ok, men att frossa i det nej tack.
Death is only the beginning
Jag förstår för det första inte var dissonansen uppstår. Det framgår inte riktigt om MGS:GZ har comic relief som de tidigare i kontrast till det mörka Thomas berättar om, eller är det bara mörkt rakt igenom? Oavsett så är det väl bra att Kojima tar sig an allvarliga saker som övergrepp i krig. Vad är skillnaden på mörket i MGS:GZ och t.ex. Amnesia? Är det för att Amnesia är fiction baserad skräck och GZ är mer realistiskt?