Ibland måste man vara bitter
Igår var det jäääävligt bittert på jobbet. Speciellt i den hörnan där jag placerat mig för dagen. Kanske inte så anmärkningsvärt i sig men vi brukar normalt sett vara en fyrklöver som sprider energi och positiva känslor med mycket skratt (och faktiskt en del sång ibland) så det var faktiskt en ny upplevelse. Det klagades på allt möjligt från vädret, stolarna, kunderna, projekten, stödssystem, kollegorna, veckodagen, ja allt ni kan tänka er helt enkelt.
Därför är det så lustigt att se tillbaka på den dagen och ändå känna att jag gillade den. Jag behövde verkligen det där. Nu är jag den första att skriva på alla namninsamlingar mot den gnällkultur vi lever i, men just igår var det otroligt skönt att få vara sur och bitter. Det behövs ibland antar jag. Kanske för att vakna upp och få lite perspektiv på saker och ting. Se den andra sidan av myntet och konstatera att även om jag inte vill vara där hela tiden så är det inte så jävla hemskt ändå.
Inser nu att det kanske är lite hemskt att propagera för att man ska vara arg och bitter men jag säger inte att man ska gå runt och vara det hela tiden. Det jag säger är att det kan vara bra att vara det också, kanske till och med ett måste, om man normalt sett inte är det.
