Krystat med gimmickkrav från Nintendo
Nintendo är ett fantastiskt spelföretag på väldigt många sätt. De pumpar ut underbara spel till sina egna konsoler på löpande band och de har hängt i längre än de flesta i branschen. Sant är att de inte faller alla i smaken då de "mjölkar" sina välkända varumärken och har en väldigt barnvänlig approach till spelandet. Men även om man nu råkar tycka det så är det nog svårt att inte blir imponerad av deras livsverk.
Så med det ur världen skulle jag nu vilja gnälla på något som förmodligen får mig att framstå som en grinig gammal gubbe som bara tycker att allting var bättre för. Då får jag vara det helt enkelt. Det som jag har svårt för är att det allt oftare känns som att Nintendo krystar och tvingar fram implementationer för att visa att deras hårdvarugimmicks inte bara är gimmicks.
Visst är det kul med innovationer men inte när innovationerna går ut över spelmekaniken och underhållningen i sig. Har Wiimotes och Nunchucks verkligen bidragit till att göra spelen bättre? Ytterst tveksamt skulle jag säga. Råder ingen tvekan om att det förändrade marknaden och breddade den. Högre kvalitet? Not so much i mina ögon. Allt som oftast får jag känslan av att spelen hade varit bättre utan påtvingat användande av alla "nymodigheter" och kanske bättre då utvecklarna hade kunnat koncentrera sig på annat än att klura på hur de ska få in allt.
Ett tydligt exempel på det är spelet som fått mig att skriva det här: Zelda Phantom Hourglass. Det är sannerligen inget nytt spel då det släpptes till DS 2007 men på något sätt symboliserar det väldigt bra det som kan gå snett när innovationerna krystas fram. Nu är det inget fel på spelet i sin helhet, men jag stör mig något fruktansvärt på det ändå tack vare att man måste använda stylusen (pennan) och konsolens tryckkänsliga skärm. Det finns en massa härliga knappar att styra Link med men Nintendo envisas med att man ska styra genom att trycka och dra med pennan över skärmen.
Det finns några svagheter med detta. För det första är det oprecist, Ska du hugga med svärdet eller bara röra dig så är det ofta som det inte går precis som du vill vilket orsakar frustration. För det andra så innebär det faktum att du måste fingra på skärmen att du täcker delar av den så att du har svårt att se vad som händer. Och sen för det tredje så bidrar det i mina ögon inte på något sätt till att göra spelet bättre.
Tryckkänsligheten fungerar utmärkt till vissa delar. Det är tex jättesmidigt när du ska dra ut kursen för din båt eller när du ska anteckna något på kartan. Pusselelementen som utnyttjar den är också rätt trevliga om än inte nödvändiga. I det vanliga spelandet som är högst traditionellt i övrigt är det bara i vägen och känslan av att det finns där bara för att visa att det kan fungera och inte bara är något du kan skriva i reklambladen.
Det finns dock ljuspunkter i det här och det är att mitt exempel är gammalt och att Nintendo tycks ha insett detta själva. Wii-U har helt klart sina egenheter men känns inte alls lika "gimmicky" och spel som super smash bros kommer med rekommendationen att spela det med en traditionell handkontroll. Jag tycker att det är ett steg åt rätt håll även om det är både ett och två steg tillbaka, men ibland kan det var det bästa.
Håller med här. Vilket är anledningen till att jag inte fastnat för Zeldaspelen till DS.
Det enda spel som jag kan komma på att jag tyckte var jävligt häftigt med Wiimote var nog Red Steel 2.
Bara tanken på om man kunnat spela 1vs1 battles mot en annan spelare i det alltså....!
Everybody needs help.
Men är inte det vi "gamla griniga gubbar" som helt enkelt är för vana med knappar? Varenda småbarnsförälder jag pratar med, vars kids är uppvuxna med pads och dylikt istället för kontroller, verkar ha problem med att få kidsen att spela med det sistnämnda då fingerpekandet är mer direkt för dom än att använda en kontroller som en sorts förlängning
Videomupp
Det är nog litet en vanegrej men samtidigt tycker jag knappar har sin plats, och det är mest när man felanvänder kontrollmöjligheter bara för att det är ett nytt system man riktigt stör sig, tycker jag personligen... bra exempel givet i denna blogpost.
Det finns ju vissa skillnader, iaf för mig, på funktioner som man skulle tro vore lika. Om man bortser från styrningen på touchscreen, så är jag även långsammare på att klicka snabbt, av någon anledning.
Men det är verkligen svårt att veta vad som är vana eller inte, min syster's lilla tjej är en magiker med den där paddan...
Men är inte det vi "gamla griniga gubbar" som helt enkelt är för vana med knappar? Varenda småbarnsförälder jag pratar med, vars kids är uppvuxna med pads och dylikt istället för kontroller, verkar ha problem med att få kidsen att spela med det sistnämnda då fingerpekandet är mer direkt för dom än att använda en kontroller som en sorts förlängning
Touch, etc har helt klart sin plats, att sitta med knappar på sin ipad hade ju varit hål i huvudet och att det är mer intuitivt är också inte särskilt konstigt. Dock har det ju även sina begränsningar vilket också har märkts i vilken typ av spel som passar bra på "touch-plattformar". Jag tror ju faktiskt inte heller att små barn hellre skulle gå fram till TVn och swipa från kanal 3 till 76 istället för att trycka på en knapp när de väl vet hur man gör. Då går det ju så mycket fortare.
Sen så tror jag också att just det här med många knappar å sånt kan vara bra mycket mer utvecklande för hjärnan än att bara peka på det som ska göras. Nu säger jag inte att bebisar ska sitta med en dualshock eller liknande, men jag tror att det kan vara bra för en femåring att spela spel med handkontroll istället för touch för att börja få till koordineringen. Att se att det jag gör här som inte har någon direkt koppling till skärmen gör att saker och ting händer än att göra det handgripligen vilket de (och vi) ju gör med touch.
Så just touch är fantastiskt bra för att det är så intuitivt, men samtidigt hämmande på andra sätt. Tror jag
Men är inte det vi "gamla griniga gubbar" som helt enkelt är för vana med knappar? Varenda småbarnsförälder jag pratar med, vars kids är uppvuxna med pads och dylikt istället för kontroller, verkar ha problem med att få kidsen att spela med det sistnämnda då fingerpekandet är mer direkt för dom än att använda en kontroller som en sorts förlängning
Touch, etc har helt klart sin plats, att sitta med knappar på sin ipad hade ju varit hål i huvudet och att det är mer intuitivt är också inte särskilt konstigt. Dock har det ju även sina begränsningar vilket också har märkts i vilken typ av spel som passar bra på "touch-plattformar". Jag tror ju faktiskt inte heller att små barn hellre skulle gå fram till TVn och swipa från kanal 3 till 76 istället för att trycka på en knapp när de väl vet hur man gör. Då går det ju så mycket fortare.
Sen så tror jag också att just det här med många knappar å sånt kan vara bra mycket mer utvecklande för hjärnan än att bara peka på det som ska göras. Nu säger jag inte att bebisar ska sitta med en dualshock eller liknande, men jag tror att det kan vara bra för en femåring att spela spel med handkontroll istället för touch för att börja få till koordineringen. Att se att det jag gör här som inte har någon direkt koppling till skärmen gör att saker och ting händer än att göra det handgripligen vilket de (och vi) ju gör med touch.
Så just touch är fantastiskt bra för att det är så intuitivt, men samtidigt hämmande på andra sätt. Tror jag
Nu handlar det iofs mer om att tv-kontrollerna kommer få touchscreen eller helt enkelt bli appar på ipads mer än att TV-apparaterna i sig blir petbara, men jag förstår vad du menar.
Sen håller jag med om vad du säger med hand-öga koordinationen, men det måste ju nästan bli en uppfostringsgrej, för kidsen blir ju uppvuxna med touch i första hand och utvecklingen ser ju onekligen gå mer åt det hållet för varje år. Ska det hållas kvar måste det nästan bli ett medvetet val hos föräldrar, för det kommer inte ske annars verkar det som
Videomupp
Jag är gammal nintendogamer också och efter jag skaffat Wii och spelat x antal månader så började jag trötta på att sitta och vifta med kontrollerna. Det finns jättemånga bra spel till Wii, men jag tröttnade som sagt på att vifta. Hade dom valt att lägga in en valmöjlighet att få spela klassiskt med classic pro-kontrollen istället för att sitta och vifta, så hade jag nog inte packat ihop min Wii och stängt in den i garderoben.