Blandade tankar om spel o liv
Jag har varit nere rätt länge nu så mina tankar som jag skriver ner lär nog inte vara så sammanhängande så ha gärna lite överseende med det.
Vill börja med en sak vad jag såg på 9gag som drog till sig olika läger med internetmänniskor, det va en meme där det stod "What if I told you, a real gamer dosent care about the graphics. But the gameplay". Jag personligen håller ju med att grafiken är inte allt. Om spelets gameplay suger så spelar man ju inte, oavsett hur snyggt det är. Som exempel så har jag ungefär 523 timmar på Terraria. Men jag reagerade på att många sa att det va skitsnack och att man va tvungen o ha båda eller så spelade man inte. Är det så det ska vara, eller är det bara en preferens från person till person? Som vanligt försöker jag inte o engagera mig i internet diskussioner då man aldrig vinner något på att göra det men jag satt o tänkte för mig själv. Jag har rätt många spel i mitt Steam bibliotek som har rätt dålig grafik men är rätt kul o spela... Men sedan undrar jag då, vad ÄR bra grafik? Vart är ribban satt? Jag har nu klockat ungefär 330 speltimmar på Payday 2 dom senaste veckorna och jag tycker att det ser helt okej ut medans andra personer säger att grafiken är ful. Är det ett tvång att det ska bara vara fotorealism nu?
Nu till mer personliga saker så dom som inte är intresserade av sånt har nu fått en förvarning och kan sluta läsa iallafall.
Som jag började o skriva så har jag varit nere rätt länge nu, det är en ganska relativ term. Jag har varit nedstämd i ungefär 6 år snart. Pratat med psykologer som inte hjälpte någonting och jag pratar inte gärna med vänner om mina problem. Känns liksom inte som att dom skulle förstå eller att dom ens behöver veta om mina problem. Så vad gör mig nedstämd? Jag är 30 år o spenderar nästan all fritid med att spela spel. Nästan alla andra jag känner runt den åldern har nu familj och lever lyckligt. Är det därför? Jag har fått en "rädsla" över förhållanden och vart skulle man hitta någon som kan leva med mina brister? Ett tag trodde jag att jag va spelberoende så jag testade o sluta spela i en vecka, funkade utmärkt det enda va att jag blev lite rastlös men sedan har jag ju blivit diagnostiserad med ADHD också så det kan ju ha den förklaringen. Jag vet inte, jag umgås med folk som jag inte riktigt kan vara mig själv runt. Jag har trevliga vänner men ja... Kan inte riktigt förklara det egentligen. Känns nog rätt träffsäkert att hänvisa till Offspring - Have You Ever... Jag har inte något mål i livet, ingen motivation till något och alla svar jag får är "Det är bara du som kan ta dig ur det här". Om man inte har den orken, vad gör man då? Nu är det ju lite mörkare än vad jag har skrivit men jag lämnar det där då man ska ju inte skriva ut allt man känner på internet av diverse anledningar... Känns ju iallafall lite bättre att skriva ut lite tankar.
Det va något mer jag ville skriva men jag glömde av såatteh, det får bli det här.
/Dan
Payday 2 är inte lika polerat som andra FPS och det märks på designen i överlag. Men jag skulle inte gå så långt och säga att spelet är fult även om jag samtidigt tycker dom borde göra en del saker lite snyggare och lägga in lite mer liv i AI:n.
Sedan om grafiken så är inte grafiken allt men man väljer bättre grafik om det är möjligt utan att det blir allt för dålig gameplay.
Tex. Crysis är ett jävligt snyggt spel om man sitter på en kraftig dator men spelet är dåligt och spelar hellre ett äldre spel som Duke Nukém 3D för att det är ett BRA spel.
Men det betyder heller inte att jag säger att man inte ska testa Crysis för det har ett visst värde att få uppleva ett riktigt snyggt spel i några timmar just för att det inte är så vanligt.
PC - PS4 - PS3- PS Vita - Wii U
Jodå, du har ju en poäng i det du säger men då är du ju också på det planet att grafik är bra men gameplay lite bättre. Så länge gameplay funkar så är grafik något som väger upp spelet.
Finns ju personer som säger att grafiken är allt, det va mest det som fick mig o börja tänka på det.