Good vs. Evil
Bläsch! Spenderade som tidigare nämnt, förra helgen hos svärfar. Han har hund, och jag är allergisk mot sagda pälsdjur och alla andra hårbeklädda varelser på fyra ben. Har nu varit riktigt förbannat sjuk sen i söndags, och hade min sämsta dag igår. Därav uteblivet inlägg. Men nu är vi back in business!
Det här kanske är ett problem som bara jag har, jag vet inte. Men så fort jag spelar spel där man har valmöjligheten att vara god eller ond, så kan jag inte förmå mig att spela som ond. Sambon har inga som helst problem med det, han tar första bästa avfart mot Evil-town som finns. Hans förklaring är att man får mycket bättre grejer i typ varenda spel om man spelar på det sättet, så som attacker etc. Men jag kan verkligen inte...
Det börjar liksom som en liten klump i magen när jag försöker trycka på knappen som leder till det mindre snälla alternativet. Oftast är det ju liksom i en situation där man faktiskt ser karaktären man ska på något sätt ska skada.
Inte ens en lillasyster känns ok att vara elak emot...
Skulle jag lyckas vara elak dom första gångerna jag får valmöjligheten, så går jag runt i spelet och tror att alla tittar på mig. Vilket dom i och för sig oftast gör, i och med att man brukar få folk att vara rädd för en eller prata illa om en när man går förbi. I can't live with all the angry looks! Så första bästa chans jag får brukar jag försöka göra något snällt igen. Jag är en riktig vekling.
Funderade lite på det här med skillnaden mellan mig och sambon. Sambon är den typ av människa som gör som han vill och bryr sig väldigt sällan om vad folk tycker om honom. Jag och andra sidan försöker oftast vara folk till lags, så länge det är inom ramen av det jag själv tycker är rätt.
I lite inlägg och studier jag läst för längesedan, så skrevs det mycket om att spelsättet en människa har antingen är en förlängning av den person man är eller en chans att spela som någon helt annan än sig själv och göra val man annars inte skulle göra. Så gissar på att min oförmåga att vara elak i spel är en direkt reflektion av att jag knappt kan vara elak i verkliga livet heller.
Hur spelar ni när ni kör den här typen av spel? High road eller low road?
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
Alltid god. I Mass Effect var jag spacejesus.
Men det brukar bli att jag i början testar lite att vara ond, men det brukar bara bli en gång och sen blir jag god. Men det brukar hindra mig från att få dom bra sluten eller achievments. Jag spelade 99% av Deus Ex: HR utan att döda en enda människa, men bara för att jag testade pistolen i uppdrag 1 fick jag inte rätt achievment Fick heller inte det goda slutet i Bioshock för att jag harvestade en syster i starten.
Videomupp
I spel som Mass Effect, The walking dead, The wolf among us o.s.v. har jag slutat att försöka kategorisera karaktären som god alternativt ond. De val jag tar beror helt enkelt på vad jag själv känner ("in character") utan att försöka tänka i termer som gott och ont.
Detta tillvägagångssätt har därmed tillfört ytterligare ett djup till upplevelsen av spelet genom se varthän det lider på "moralskalan".
Constants and variables
I spel som Mass Effect, The walking dead, The wolf among us o.s.v. har jag slutat att försöka kategorisera karaktären som god alternativt ond. De val jag tar beror helt enkelt på vad jag själv känner ("in character") utan att försöka tänka i termer som gott och ont.
Detta tillvägagångssätt har därmed tillfört ytterligare ett djup till upplevelsen av spelet genom se varthän det lider på "moralskalan".
Walking dead kan jag hålla med om att jag bara gör det som känns rätt i stunden. Men där får man ju inte det slängt i ansiktet under tiden du väljer vilket som är "bra" eller "dåligt", så tror det underlättar
Take what you can, give nothing back! Yaarr!
Heh. Samma sak för mig. Spelade Skyrim mycket för ett tag sedan och varje gång jag ställde mig inför ett val så fick jag dåligt samvete när jag valde "fel". Det bar mig emot att stjäla en flaska öl åt en uteliggare... så mesig är jag.
Så det blir nästan alltid samma sak i alla spel, the good guy rakt igenom. Tråkigt egentligen. I spel skall man ju (kunna) kosta på sig att vara något man inte är och ut svängarna.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
I spel som Mass Effect, The walking dead, The wolf among us o.s.v. har jag slutat att försöka kategorisera karaktären som god alternativt ond. De val jag tar beror helt enkelt på vad jag själv känner ("in character") utan att försöka tänka i termer som gott och ont.
Detta tillvägagångssätt har därmed tillfört ytterligare ett djup till upplevelsen av spelet genom se varthän det lider på "moralskalan".
Walking dead kan jag hålla med om att jag bara gör det som känns rätt i stunden. Men där får man ju inte det slängt i ansiktet under tiden du väljer vilket som är "bra" eller "dåligt", så tror det underlättar
Det positiva med Walking Dead är att det är väldigt få beslut som är goda eller onda. Dom är alltid fel bara
Videomupp
Då är det i alla fall 2 stycken som klarar av att utforska "den mörka sidan" då
Absolut. Jag kan spela ond. Antihjältar är ibland mer intressanta än helgonlika hjältar. Men jag föredrar att spela efter någon form av neutral linje om jag rollspelar. Den tråkigaste typen av val är de som ger enbart positiva eller negativa effekter. Om valet står mellan att rädda alla, utan negativa effekter, eller döda alla så blir det alldeles för svartvitt. Jag föredrar när du måste väga fördelar mot nackdelar, offra något för att få något och göra en moralisk utvärdering av vad du vill offra och vad som är värt att offra för att rädda några.
There can be no true beauty without decay.