Om att hitta rätt väg

Medlem
Om att hitta rätt väg

Mitt liv står på randen till stora förändringar. Detta blir också ett av de ärligare inläggen på länge.
Så vad händer? Jo jag har äntligen och då menar jag äntligen tagit tag i mitt behov av nya prylar. Efter många år som "fotograf" har jag tagit klivet från att vara tekniskt fotonördig och totalt förlorad i "nästa inköp". Till att vara mer intresserad av bilden och dess budskap.

Jaha tänker ni, är det något man bara kan välja sådär helt plötsligt? Nej självklart inte. Men jag har påbörjat processen. Jag har börjat förändra mitt sätt att se på prylar och pengar.

I hela mitt liv har "nöjd" varit ett skällsord. Jag har sett förnöjsamhet som något i stil med "lathet" eller att man har gett upp. I själva verket är det tvärt om. Om man vinklar det rätt. Att vara nöjd med det man har är en viktig del i utvecklingen och innebär inte på något vis att man stagnerar eller planar ut. Att vara nöjd ger mig möjlighet att fortsätta utvecklingen men istället för att förlita mig på att nästa kamera är det som kommer göra mig till en bättre fotograf så är det den kameran jag har i handen och som jag är nöjd med, den kameran som jag ska lära mig ännu bättre och kunna utantill. Det är där potentialen och framtiden ligger.

Jag har hela mitt liv gått omkring och funderat över vad nästa pryl kan göra för mig när jag i själva verket borde ha frågat mig, vad kan jag göra för fantastiska saker med den prylen (oftast en kamera) som jag redan har?

I en högteknologisk tidsålder och i ett land som Sverige finns ingen anledning till att leva på stenåldern, det är inte det jag menar. Ett visst mått av teknik och ett tekniskt intresse är nog snarare ett måste för att inte halka efter sina fotografiska kollegor.
Det är när det går till överdrift som det blir ett problem. När det går ut över ens vardag. I mitt fall har det blivit så. Jag har ständigt gått och tänkt på "nästa köp". Vilken kamera jag borde köpa, vilka objektiv jag borde ha för då och bara då skulle jag bli en bra fotograf. Jag har suttit många många timmar på Ebay, Tradera, Blocket, Fotosidan, Facebook i syfte att leta nya prylar, läst recensioner och tester, suktat. Jag har själv känt varningssignalerna. När jag har svårt att lägga ifrån mig mobilen för att det kan ju komma ett nytt inlägg på Facebook. Att jag konstant måste vara inloggad, uppkopplad och tillgänglig. Det skrivs mycket om detta och hur det ökar stressen på människor men jag har aldrig sett mig som en av "dem". Jag har ju haft kontroll! Eller så trodde jag i alla fall.

Det har så sakteliga gått upp för mig att jag har ett behov, eller snarare ett begär efter nya prylar. Spelar egentligen inte så stor roll vad det har varit för jag kan planlöst sitta på Ebay tills jag hittar något som jag bara "måste" ha. Och när jag har hittat det så kan jag inte sluta tänka på det. Min hjärna stänger ute precis allt annat, även familj och vänner. Jag sitter hellre och läser recensioner än att vara närvarande i verkligheten.
Det finns ytterligare en dimension i det hela och det gör saken än värre. För det hade väl varit en sak om jag nu köpt den där kameran eller vad det än må vara och sedan varit glad och nöjd. Men det händer aldrig. Nästa pryl är bara ett steg mot nästa pryl och så fortsätter det i all evighet.
Jag skulle ha dött som en mycket missnöjd och ensam människa. Det är den jävla sanningen!

Så vad hände? Jo åren har gått, jag har mognat. Men framförallt har jag en fantastisk fru som har stöttat mig och ja även skällt på mig när jag har gjort korkade inköp eller när det framkommer att jag har köpt saker som jag försökt dölja för henne. Hon har hela tiden sett mitt köpbegär, min drog, och försökt få mig att inse problemet i mitt handlande. Vad som har hänt exakt med mig nu vet jag inte men jag ser problemet så som hon gör det. Jag förstår att min känsla av bristande närvaro kommer från min besatthet av att handla. Hur många år och händelser i mitt liv jag har missat vet jag inte men nu får det vara slut på det! Jag ska bli en närvarande och glad människa i mitt eget liv.

För att detta ska vara genomförbart har jag tagit några drastiska beslut. För låt dig inte luras, jag är en missbrukare och är det något missbrukare kan riktigt bra så är det att ljuga, för alla runt omkring och för sig själv.
Jag hade aldrig klarat detta utan hjälp från andra.
Så några av de beslut jag tagit är att helt och hållet sluta med Ebay och Tradera. Jag kan inte ens gå in där för att "titta" för då kommer suget. Min fru jämför det med "En alkoholist går väl inte in på en bar för att titta?". Nej det är helt sant. Jag klarar det inte.

Därför har jag själv inte längre lösenord till några av mina konton vad gäller Ebay, Tradera, Facebook osv. Det här är en detox för mig och hur länge jag måste vara på den vet jag inte. Kanske för alltid.

Detta har allt hänt de senaste dagarna och det kan låta lite som att jag är en ny messias när jag predikar för er något som jag själv inte förstår riktigt ännu. Eller ännu mindre har kontroll över. För det är det det i grund och botten handlar om. Jag har inte kontroll.

Jag är i början av min resa mot ett bättre liv. Mot ett liv med mer fokus på vad som faktiskt är viktigt. Jag är i en period då jag måste sätta mig ner och fundera över vad jag verkligen vill och vad som verkligen är viktigt för mig. Ni kommer få vara med på den resan och jag hoppas att ni ska se en förändring i mina bilder och mitt bildspråk.

På de här få dagarna som jag har varit utan alla dessa sidor på nätet har jag känt mig lättare, gladare och mer fokuserad. Låt det fortsätta så tänker jag, jag älskar det!

Tack för att ni finns med mig där ute i cyberrymden och på återseende!

#blogg

Medlem
Om att hitta rätt väg

Starkt av dig att kunna erkänna det inför alla här! Det är ju det klassiska steget för att kunna börja bättring, att erkänna att man har ett problem, både inför sig själv och andra. Verkar som du är på rätt väg åtminstone.

Håller tummarna för dig!


signatur

Submission is for the weak

Medlem
Skrivet av Kleptomaniac:

Starkt av dig att kunna erkänna det inför alla här! Det är ju det klassiska steget för att kunna börja bättring, att erkänna att man har ett problem, både inför sig själv och andra. Verkar som du är på rätt väg åtminstone.

Håller tummarna för dig!

Stort tack! Jag kämpar på

Medlem

Förväntade mig nästan vägbilder av titeln, men detta var bättre. Du är inte ensam i världen med detta, och precis som Kleptomaniac skriver så verkar det som att du redan tagit ett stort steg i rätt riktning. Mycket lättare sagt än gjort, men prylar är bara prylar. Ta hand om dig och din familj, lycka till!

Medlem

Det är skönt när saker och ting trillar ner. Saker som man gått och funderat på, som gjort att man börjat märka att något är fel, varför man mår som man mår. När man kommer till insikt att det kanske är detta som gör det, man ändrar lite på hur man lever eller genomför saker och ting på ett annat sätt och helt plötsligt så börjar man må lite bättre och tänker:
"Ah, det var därför man hade en olustig känsla man inte riktigt kunde sätta fingret på".

Det är skönt att veta att man har nära och kära som kan göra dig uppmärksam på dina egenheter, desto mer man tänker på dessa egenheter, desto mer kommer man till insikt att personerna förmodligen har rätt och man kan äntligen försöka ändra på det och se ifall det blir till det bättre, att man kanske mår bättre. Livserfarenhet gör en bara visare med åren, vilket gör att man till slut kommer till liknande insikter som du nu har kommit fram till.

Lycka till på den nya resan nu, det är starkt jobbat av dig och ta hand om dig och din familj nu och förhoppningsvis kanske det blir mer och bättre fotografjobb i framtiden också på grund av allt detta!


signatur
Medlem
Skrivet av 73mpl4R:

Förväntade mig nästan vägbilder av titeln, men detta var bättre. Du är inte ensam i världen med detta, och precis som Kleptomaniac skriver så verkar det som att du redan tagit ett stort steg i rätt riktning. Mycket lättare sagt än gjort, men prylar är bara prylar. Ta hand om dig och din familj, lycka till!

Skrivet av Torakan:

Det är skönt när saker och ting trillar ner. Saker som man gått och funderat på, som gjort att man börjat märka att något är fel, varför man mår som man mår. När man kommer till insikt att det kanske är detta som gör det, man ändrar lite på hur man lever eller genomför saker och ting på ett annat sätt och helt plötsligt så börjar man må lite bättre och tänker:
"Ah, det var därför man hade en olustig känsla man inte riktigt kunde sätta fingret på".

Det är skönt att veta att man har nära och kära som kan göra dig uppmärksam på dina egenheter, desto mer man tänker på dessa egenheter, desto mer kommer man till insikt att personerna förmodligen har rätt och man kan äntligen försöka ändra på det och se ifall det blir till det bättre, att man kanske mår bättre. Livserfarenhet gör en bara visare med åren, vilket gör att man till slut kommer till liknande insikter som du nu har kommit fram till.

Lycka till på den nya resan nu, det är starkt jobbat av dig och ta hand om dig och din familj nu och förhoppningsvis kanske det blir mer och bättre fotografjobb i framtiden också på grund av allt detta!

Tack för er pepp och kloka tankar! Jag är så glad att FZ är ett så tillåtande och fantastiskt forum fullt med goa människor

Medlem

Vi som följt ditt forum länge och beundrat mängder med fina bilder har haft en inblick i ditt teknikintresse. När du växlade från Canon över till Nikon kunde jag inte låta bli att tänka på vad det måste kostat att byta familj sådär, med alla objektiv, ringar och övriga tillbehör som måste växlas. Strax (allt är relativt) därefter hoppade du över till Fujifilm (minns jag rätt?) och senaste tiden har du väl mest visat upp fina foton som tagits på klassisk, analog väg.

Jag och min bror är lika dig i det brinnande, snudd på maniska, teknikintresset. Personligen har jag haft turen att genom livet alltid drabbas av lite ångest när jag väl köpt det jag längtat efter. Då kommer en stund där jag liksom inför mig själv måste motivera mitt inköp, sen kan jag glädjas av det.

Jag tror att ditt analoga fotograferande är klokt just nu! Du fokuserar på bilden, och skiter i tekniken som leder fram till den. Det är en terapi i sig faktiskt. Fint och intressant skrivet inlägg Manuel!


signatur

Cptn BaseballBatBoy!

Förresten, här är en bra länk till en sida med massor av prylar:

www.snap_out_of_it_dude.com

Skämt åsido. För att ta tag i vilket problem som helst som man har, kan man behöva gå till roten; ofta finns det saker som spökar i barndomen eller så är det känslor som man aldrig har tagit itu med.

Om det skulle vara så att du inte klarar av det själv, var inte rädd att söka hjälp.

Prylar är bara prylar, i det långa loppet har de ingen betydelse, men det förstår man själv när man har gått för "långt".

Hoppas allt löser sig


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Väldigt bra och eftertänksamt skrivet! Det här fixar du. Bara att vara medveten och acceptera att man har ett problem så är mycket vunnet redan där.

1
Skriv svar