Kanske en vändning?
Ännu en gång fortsätter jag mitt bloggande genom att peka på mitt förra inlägg. Denna gången skulle jag försöka hitta någonting roligare att skriva om än mitt deprimerande liv. Mest för att försöka att inte få allting att låta så deprimerande som det egentligen är.
Som några av er kanske vet så sprang min katt bort för ett tag sedan. Den 20e september för att vara exakt. Vi har inte sett skymten av henne alls under hela den här tiden, även fast vi har haft folk som bor i grannskapet som har ringt in och sagt att de tycks ha sett henne.
Det var konstigt för henne att vara borta under en så här lång tid. Hon brukade alltid vara den som kom och jamade på dörren varje morgon vid prick 0750 och skulle in. In i värmen och till maten. Och när hon inte kom en morgon, som hon alltid har gjort i nästan 2 års tid om hon varit ute på natten, så blir man orolig.
Vi har sökt, vad vi tror, överallt och det fanns helt enkelt ingen katt. Vi hittade dock spillning från en katt i ett litet hål i en lada ute i skogen inte allt för långt härifrån. Var det där hon höll till under den här tiden då det stormade och regnade som värst här i Norrland? Vi var tvungen att ta reda på det och pratade med djurskyddet om att låna/hyra en kattfälla.
Vi fick tag på en och ställde den där inne med lite mat. Dagarna gick men vi fångade ingen katt. Vi flyttade på fällan ett flertal gånger innan vi gav upp. Det fanns ingen katt där. Så med en nedstämd moral lämnade vi tillbaka fällan och fortsatte med våra dagar.
Veckorna gick och vi hade gett upp. Sagt åt oss själva att hon hade blivit tagen av räven eller något annat rovdjur. Det var en jobbig tid. Att försöka komma över den katt man tog hand om och uppfostrade i 2 års tid.
Men i morse så läser vi tidningen på morgonen och hittar en bild som ser liknar min katt. Denna katt hade blivit upphittad bara några minuter med bil, norr om oss. Det var bara att ringa djurskyddet (som man blev hänvisad till) och höra vad vi skulle göra. Men såklart hamnar man vid en telefonsvarare eftersom de är en ideell organisation och inte har några kontor eller ställen de håller till.
Efter några minuter ringer de tillbaka och vi fick veta vart katten var någonstans. Vi åkte dit för att prata med familjen som hade hittat katten och vi såg direkt att det var våran lilla Freyja. Hon hade sprungit över E4an och kommit ungefär 10 minuter bort (med bil) och hade visst varit i området i runt en månad innan hon hade börjat söka sig till familjen som bodde där. Troligtvis för att det hade börjat bli minusgrader på nätterna. Man vill ju inte vara ute 24/7 om det är så kallt.
Så nu är min lilla katt hemma igen. Trygg och välbehållen. Så för en gång skull går någonting i mitt liv faktiskt rätt och jag har fått en tyngd av mitt hjärta.
Det är ju så sant som det är sagt. Men oftast brukar de vara duktiga på att hitta hem igen. Vi tror att hon har blivit skrämd av någonting och igenom det sprungit iväg och inte vågat gå tillbaka över E4an igen.
Hon kan vara ett riktigt busfrö men hon följer mig vart jag än går. Även om det bara är att gå på toaletten så ska hon följa med och se vad jag gör.
Enda gången hon inte gör det är om hon äter eller sover tungt. Hon är en knepig liten knasboll men hon är ändå en snäll katt.