Reflektioner på AC: Unity

Nu har jag lagt ganska många timmar på AC: Unity. Antagligen ger jag mig in i diskussionen när alla redan har tröttnat och gått vidare till nästa spel. Jag tänkte i alla fall skriva lite kort om mina reflektioner.

Man märker att Ubisoft verkligen lagt ner kärlek på att få Paris att kännas äkta. Det vimlar av folk och det är en fin detaljrikedom vart man än går. Det är med andra ord riktigt härligt att springa runt i staden. Dessvärre är resten av spelet riktigt tråkigt, men den enda anledningen till det, är för att jag gjort den här resan så många gånger tidigare. Jag har spelat alla AC, och nu märker jag hur jag har tröttnat på att bråka med kontrollen för att få spelaren att göra som jag vill. Det är så sjukt irriterande att hela tiden försöka fly från vakterna och endast lyckas med att Arno ställer sig på huk på en liten stolpe. Jag blir naturligtvis nedhuggen på en gång. Inte kan man försvara sig på huk på en liten stolpe. Han behöver dessutom fundera i några sekunder innan han vill kasta en rökbomb och kastar då istället två eller tre bomber eftersom jag har tryckt frenetiskt på knappen. Jag blir så jävla arg att jag stänger av. Igen och igen. Jag övergår till Rogue legacy som är så mycket roligare. Och då har jag redan kört igenom det en gång. Det är också helt märkligt att stänga av Unity som är så påkostat för att övergå till ett så billigt spel som Rogue legacy. Det är skillnad på kvalitet och kvalitet. Efter några timmar försöker jag igen. Försöker att ta det lugnt, smyga. Det går naturligtvis åt helvete eftersom det inte går att styra Arno. Går han inte inte in i en vägg, så går han något annat dumt som gör att vakterna ser honom, och jag försöker åter igen fäkta mig loss från dramatiken. Det går sådär. Ibland vill Arno inte fäktas, utan står mest och undrar vad han ska ta sig till. Det känns så där. Han borde vara lite mer rädd om sig pojkvaskern.

Har man inte spelat ett AC-spel förut, tror jag dock att det ger mycket underhållning. Jag har ju trots allt spelat alla tidigare versioner och stått ut med den odrägliga kontrollen, för den har ju alltid funnits med. Eller är den snäppet sämre i Unity? Buggarna är fler men de rör mig inte så mycket, det är trots allt otroligt mycket som ska fungera ihop på skärmen samtidigt, och jag har hittills bara behövs starta om spelet en gång på de 70-80% jag spelat av huvudkampanjen.

Nej ikväll lägger jag irritationen åt sidan och ger mig på Far Cry 4. Den kommer inte att göra mig besviken... väl?

Spela: Rogue legacy, Shovel knight, Mario Kart 8
Spela inte: Binding of Isaac

#blogg

Till Xbox One, för att de analoga spakarna är skönare än till P4an.

Spelade 4 timmar FC 4 igår och jag har så roligt. Jag har bara gjort två stycken main quests eftersom jag hittar så mycket annat skoj på vägen till uppdragen.Jag blir så glad när jag hittar ett spel som får mig att inte vilja sova. Sist var det DS2 som fångade mig på det sättet.