Öppna då för helvete

Blir inte sjuk så ofta, ungefär en gång vart annat år. Den statistiken har jag koll på. Förra gången var inget undantag. Då var jag ute tidigt på morgonen och isfiskade med ett par killar från jobbet. Sedan svepte sjukdomen in som en lavin. På bara någon timme efter att jag kommit hem blev jag så sjuk att jag på riktigt undrade om jag skulle överleva dagen. Riktigt så illa är det inte den här gången, men ändå en av de värre tillfällena, om jag ska ranka. Har inte sovit på 3 dagar och nu är alla pillerkartor slut. Lyckades ändå somna i en timme, från cirka 02-03. Vaknade av att jag höll på att brinna upp av hög feber. Hade inga tvivel att jag skulle blöda ånga om jag försökt åderlåta mig själv. Näsan och halsen ser ut som en kollapsad gruvgång. Jag låter mer som RoboCop än vad RoboCop gör. Rösten är så mörk och skrovlig att jag tror en kassörska undrade om jag höll på att förvandlas till en superskurk när jag bad henne slänga kvittot igår. En liten ask bafucin som jag brukat flitigt står på mitt ena sängbord. Jag har redan genomsökt min lägenhet som en ivrig knarkhund i jakt på min nässprej, jag har vänt upp och ned och skrapat med fingrarna i botten på min Ipren-förpackning. Tomt.

Den här veckan har jag sett mer skitprogram på tv än jag någonsin velat göra. Misstänker att minst hälften av orsakerna till att jag är så sjuk beror på Real Housewives av valfri delstat. Men det finns varken ork, lust eller koncentration att spela något, eller sitta i soffan och se en film. Tv i sängen är praktiskt taget den enda aktivitet jag ägnat mig åt på 5 dagar nu. Plötsligt får jag något av en uppenbarelse. Ett svagt minne som säger mig att jag en gång stoppat en karta Ipren i den vänstra innerfickan på en kostym. Jag genomsöker varenda kavaj som hänger på hatthyllan, utan resultat. Alltså måste jag genomsöka garderoben också. Där hänger kavajer fritt på galjar men flera är också inneslutna i kavajfodral och åtagandet känns för stunden tyngre är Frodos uppdrag i Sagan om Ringen. Samtidigt som blodet kokar så fryser jag utav bara helvete på utsidan, frossa. Naken söker jag igenom och packar upp medans ljuset från glödlampan i taket gör illa mina trötta rödsprängda ögon. Gamla kvitton jag hittar slänger jag bara på golvet. Ibland hittar jag kvarglömda sedlar av olika valörer som under åren ackumulerats i fickorna under vad jag förmodar var dimmiga utekvällar, i en dryckesmässig mening. Visst känns det alltid som att vinna på lotto vid sådana fynd, även om det bara är en tjuga.

Tålamodet börjar till sist tryta, dagar av sömnlöshet och sjukdom gör att varje misslyckat försök att hitta smärtlindring höjer min irritation till nivåer jag inte trodde var möjliga att nå. Som att hela tiden trampa på en legobit. Och så plötsligt hittar jag kartan, bakom ett gammalt tågkvitto i innerfickan på min mest naturliga kavaj. Den där det står "redruM" broderat i rött under fickan. Tre fina Ipren-tabletter finns kvar. Jag sväljer två med ett litet glas whiskey omgående. Sjunker ner i min datorstol, väntar på att affären utanför ska öppna så jag kan köpa nässprej. Tror aldrig jag hängt på låset till en butik förut. Nu har jag åtminstone varit något produktiv och skrivit av mig.

Hoppas ni mår bra i alla fall!

#blogg

Visst står det så, men två fungerar ändå bättre. Kanske är placebo, men så länge det känns bättre är det okej med mig. Jag njöt för första gången på säkert 10 år av en riktigt god frukost. Enda gångerna jag egentligen äter frukost annars är på hotell men det är inte samma som hemma. Thekakor med rökt skinka och räkröra på. Ett iskallt glas mjölk och en imaginär kaffekopp eftersom jag inte dricker det längre. Det var fantastiskt. Även om jag mår skitdåligt.

Jag har haft planer på ett inlägg i den listan hela veckan nu. Känns som jag ligger efter men tiden är så knapp och sysslorna är så många. Men jag ska göra mitt bästa.