Att göra om och göra annorlunda
En tanke som slog mig nyligen är att mitt spelande har stagnerat på sistone. Detta innebär inte att jag inte tycker om spelet eller ens njuter av den tiden jag spenderar i spelens värld, men mitt spelande i olika former är väldigt linjärt. Som inbiten RPG-fantast så har jag en normal väg som jag tar, en karaktär som jag väljer och ett spelsätt som är min standard. I brist på ett bra RPG som jag kunde dyka ner i så valde jag den bekväma vägen och bootade jag upp det gamla 360it och spelade Skyrim.
En ny karaktär skapades och i mitt sinne så hade jag redan valt ut vägen för den. Woodelf med specialisering på pilbåge, light armor och smygattacker. Då slog det mig; Varför spela denna karaktär igen? Jag har ju redan minst tre stycken sparfiler med level 40+ karaktärer som är precis som denna. Varför gå i samma gamla fotspår och få samma resultat när man kan göra annorlunda?
Sagt och gjort, jag skapade en Orc. Heavy armor (som endast använts till att generera guld hittils), tvåhandade svärd (som inte ens plockats upp pga vikt och dåligt guldvärde) och Block (som jag aldrig spenderat en enda skillpoint i) började användas. En sann krigare hade fötts och jag kände mig otroligt obekväm i situationen. Jag har aldrig förr gått in med draget svärd i högsta hugg, fradga i mungiporna och vilt svepande fram och tillbaka.
Sakta men säkert började ett mordiskt leende spridas på mitt ansikte när jag med ett otroligt stort svärd med ett svep högg av huvudet på en bandit. När jag inte behövde smyga i skuggorna för att planera min attack utan helt enkelt sprang rakt in och började veva med svärdet. Ett nytt kapitel i min spelarkarriär har börjat. Skyrim har fått nytt liv för mig och jag älskar det. Skall göra detta i andra RPGs som jag har och se ifall det blir samma resultat.
Sensmoralen av historien, om man nu får säga så, är att prova nya saker, gå utanför din trygghetszon och gör helt tvärt om vad du tidigare gjort. Underbara saker kommer att hända, det kan jag nästan garantera!
Klepto, out!
Submission is for the weak
En stor anledning till att jag älskar genren RPG är just att spelupplevelsen kan variera så mycket beroende på vilken klass man spelar. Som standard börjar jag alltid med en rogue (eller spelets motsvarande karaktär). Det är något speciellt med att lönnmörda folk. Kanske speglar det min fega sida, att gömma sig för faror. Eller så är det en power trip att kunna döda folk innan de ens vet att du är där.
En stor anledning till att jag älskar genren RPG är just att spelupplevelsen kan variera så mycket beroende på vilken klass man spelar. Som standard börjar jag alltid med en rogue (eller spelets motsvarande karaktär). Det är något speciellt med att lönnmörda folk. Kanske speglar det min fega sida, att gömma sig för faror. Eller så är det en power trip att kunna döda folk innan de ens vet att du är där.
Känner igen mig i det du skriver. Som jag skrev så har jag alltid varit inriktad på range/stealth i de flesta RPGs som jag spelar men har nu fått upp ögonen lite för det andra. En annan sak som jag nu gjort är att jag inte tar upp allting för att på så sätt kunna spendera mer tid "ute i världen" istället för att behöva åka till stan för att sälja. Dels mindre downtime men det ökar även inlevelsen. Går att sätta upp andra egna premisser för att göra det svårare eller mer realistiskt men börjar lite lätt med en annan karaktär!
Submission is for the weak