Witcher 3 The Ladies of the woods (spoiler)

The Pellar

Jag blev mött utav the pellar efter jag hade varit hos Keira. Han ville att jag skulle hjälpa honom med en ceremoni. Vi möttes vid ön där jag nyss hade varit, där hade jag sett en cirkel, nästan som en scen.
Det var folk runtomkring the pellar och han mumlade massa ord.

Jag skulle försöka försvara han och hans medhjälpare mot monster.
Det var midnatt, jag hörde hur saker började röra sig i vattnet, det ända man såg var deras lysande ögon som glittrade i månljuset. Deras skrik ekade mellan träden och jag tog upp mitt silversvärd. Det varade inte länge innan skriken dog ut i natten.

The eternal light kom och sa att det vi gjorde inte kunde fortgå. Men jag kunde inte säga nej till någon som hjälpt mig, så det slutade inte riktigt så som jag hade hoppats på. Jag vill helst spela som en hjälpande witcher, men man kan inte alltid vara alla till lags.
The pellar bad mig att hjälpa honom att fixa det som hänt, jag sa givetvis ja.

The Ladies of the woods

Medans jag var på väg till stället som lystes upp på min karta.
Så råkade jag givetvis hamna vid Crookback bog. Jag kunde äntligen prata med barnen som rimmade ganska skräckinjagade rim. Jag försökte prata med dem, om de hade sett en tjej med vitt hår, om de visste var hon kanske hade tagit vägen. Men precis när jag började komma någonvart med ett utav barnen, kom en kvinna som de kallade Gran. En liten förvirrad och väldigt konstig kvinna, hon kunde inte bilda riktiga meningar och kändes väldigt egen. Som att hennes mentala inställning inte var riktigt bra, om vi säger så.
Hon kallade in det barnet som jag började få lite ledtrådar utav.
Jag var tvungen att försöka lura ut henne på något sätt. Jag lekte med barnen och fick dem att lura ut henne, så jag kunde fortsätta mitt samtal med den unga pojken.

Då fick jag reda på att det fanns en som kanske kunde berätta mer om Ciri. Jag föjlde ledtrådarna djupt in i den mörka delen av träsket. Det som jag möttes av fick mig att skratta, fick mig att vilja lära känna den personen lite mer. Han hjälpte mig att hitta det jag behövde få veta.

Medans jag var där fick jag lära mig många saker, saker som jag nu förstår att jag inte kunde fått reda på innan.
Det som jag gillar med detta spelet är att man kan göra allt hur man vill, att du kan göra uppdrag färdiga, fast du kanske inte har påbörjat den storyn än.

Jag gick in i ett utav husen, där inne var Gran. Bakom henne så var det ett stort altare. Ett altare med flera ljus som glimmade i mörkret, som reflekterades på döskallarnas huvuden som stjärnor i natten, som låg utspridda runtomkring. Gran lovade mig att hon skulle ta kontakt med häxorna.

Jag fick mötta The Ladies of the woods, de förklarade vad som hade hänt med Ciri. Detta var inget mötte jag kände skulle sluta lyckligt. Jag hade haft den känslan inombords långt innan. Vårt möte avslutades efter jag fått svar på alla mina frågor. Men jag visste att detta var inte sista gången jag skulle möta dessa varelser. De skulle inte få ha det sista ordet.

Jag fick dessutom veta var Anna var, Bloody Barons fru. Han ville givetvis åka och hämta henne. Jag gillade denna storyn redan från början, tyckte att Baron var en intressant man. Inte den bästa utav män kanske, men alla gör vi fel och agerar på olika sätt när livet blir svårt. Jag såg att han ångrade det han sagt och gjort. Så jag sa att jag kunde hjälpa honom.

Detta spelet blir bara djupare och djupare. Desto mer jag spelar, desto mer vill jag inte sluta spela.
Det har verkligen fångat in mig i dess värld. Man lever sig in i detta spelet, man blir Geralt. Man känner hans saknad och oro över Ciri. Man känner hans saknad och känslor för Yennefer.
Att han vill göra allt för att få ha sina flickor runt om sig igen.

#blogg

För mig själv, så har jag aldrig spelat ettan. Dock har jag spelat tvåan. Jag gillade inte fighting systemet, gillade inte heller miljöerna så mycket heller. Dock tyckte jag om storyn en hel del.

Skulle rekommendera att se lite om storyn, men det är inget nödvändigt. Men kan vara kul å veta lite extra, innan du hoppar in i trean.