Idag minns och sörjer vi.

För fyra år sedan idag, 22 Juli 2011, tog ondskan kroppslig form i Norge.

Är du känslig bör du inte läsa detta. Texten här är en förstapersons-skildring från Utøya som innehåller en hel del detaljer som kanske inte är så roliga att läsa.

-------------------------

Klockan 15:25:22 exploderade en bilbomb bestående av ANFO i de Norska Regjeringskvartalet. I explosionen dödas åtta personer, och ytterligare 209 personer skadas, varav tolv allvarligt.

Knappt två timmar senare anländer en man som kallar sig för Martin Nilsen, klädd som polis, till Utøya. Mannen uppgav sig vara polis, och där i syfte av säkerhet efter bombningen i Oslo. Han hade dokumentation som styrkte hans inträde i AUF-lägret, som tradionellt hölls på Utøya. Mannen var i själva verket Anders Behring Breivik.

Han mötte vid sin ankomst Monica Bøsei, som anade oråd av okänd anledning, men antagligen på grund av den väska Breivik hade med sig. Den var inte typisk för polisen, och han ville heller inte visa innehållet. Hon kontaktade då Trond Berntsen, som var säkerhetsansvarig på ön, för att få råd. Klockan 17.22 hörde vi det första skottet, och många tolkade det som fyrverkerier eller liknande. Samtidigt blev många rädda och oroliga med tanke på bombningen i Oslo. Endast ett fåtal förstod direkt vad som händer, och för dessa var det i det stora hela för sent för att fly.

Efter att ha avrättat Monica och Trond agerade Breivik som den polisman han var klädd som, och ropade åt ungdomar och barn att samlas runt honom, då det fanns en beväpnad terrorist på ön, och han kunde beskydda de. När ett dussintal personer fanns i närheten tog han fram sin [Ruger Mini-14 https://en.wikipedia.org/wiki/Ruger_Mini-14], ett relativt vanligt jaktvapen (vilket också var hans anledning, till inköpet, vilken det inte fanns någon anledning att misstro vid köpet, 2010) och började slumpvis avlossa kulor mot ungdomarna som fanns i hans omnejd.

Han visade ingen större plan eller prioritet i sitt dödande, utan sköt mot alla som fanns omkring honom, och lämnade vissa levande utan gemensam nämnare eller annat motiv. En 11-årig pojke som nyligen förlorat sin pappa ställde sig upp och sa att han var för ung för att dö. Breivik gick då vidare, och sköt istället pojkens vän som låg ner på marken ett par meter bakom. Han var 10 år gammal.

Under den kommande timmen gick Anders Behrin Breivik runt på ön och sköt människor slumpmässigt med flertalet olika vapen. Ett vapen plockades upp av polisen i efterhand, då han hade kastat det på marken efter att ammunitionen tog slut. Ammunitionen han använde var till viss del expanderammunition, vilka maximerar skada mot till exempel obepansrade mål och mål utan skyddsväst.

Denna typ av ammunition är designad för att expandera vid anslag, och orsakar därefter enorm skada invärtes på målet. Typiskt sett används de av jägare som vill ha högre verkan i anslagen för att minimera tiden mellan att skottet avlossas och att djuret dör. Även polis använder i vissa fall den typen av ammunition för att inkapacitera gärningsmän så fort som möjligt för att sätta stopp på situationer så snarast.

Breiviks motiv var det alltså ingen tvivel om, det var maximalt antal döda han sökte, och han gick den extra sträckan för att komma fram hela vägen dit. Människor som Anders Behring Breivik finns det gott om, men de flesta går inte till den extrem han gjorde, och det ska vi vara glada för. Jag förlorade tre goda vänner på Utøya, och hoppas att ingen annan ska behöva stå i liknande situation.

Minns de avlidna, men glöm heller inte mannen som utförde dådet.

Hedra de avlidna och fördöm mannen som utförde dådet.

-------------------------

Notera: Jag är högst ointresserad av att höra om något som har med invandring eller politik att göra i kommentarerna. Så låt bli. Jag är också högst ointresserad av att höra om hur den norska insatsstyrkan inte gjorde sitt jobb. Att tro att de satt och rullade tummarna och inte gjorde sitt yttersta är respektlöst inte bara mot poliserna, utan också mot de avlidna. Så låt bli även där. Tack.

#blogg