Stor i orden...

Att kunna skryta är en konst. Väldigt få människor jag känner till kan skryta utan att det låter uppblåst och överdrivet. De flesta som försöker framstår som parodier på sig själva. Oavsett om du skryter i marknadsföringssyfte eller om du gör det för att ditt ego är för stort och din psykologiska profil kan sammanfattas med ordet "narcissit" så bör du tänka efter en extra gång innan du pratar.

I spelvärlden finns det tydligen gott om skryt. Tomonobu Itagaki har under den senaste tiden inte bara höjt sitt spel till skyarna och påstått att ord inte kan beskriva hur bra multiplayer spelet kommer ha. Han har även påstått att spelkritikers negativa första omdöme beror på deras oförmåga att spela Devil´s Third. Han anser alltså att den samlade spelpressen är för dåliga med handkontroll och att de därför inte kan njuta av hans kreation, som kräver precision och talang som saknas bland de som fått prova hans spel.

Nu ska jag inte betygsätta spelet. Man ska inte bedömma spel man inte provat. Men jag får alltid en magkänsla när jag ser en gameplay-trailer. Det tror jag att vi alla får. Och den känslan är ofta ganska säker. Och det jag sett från Devil´s Third ser ut som ett högst ointressant spel där alla komponenter har gjorts bättre i andra spel.

Utvecklare skryter konstant om sina spel, framförallt i slutet av utvecklingen precis innan släpp. Men Itagaki tar det till en sällan skådad nivå. Och jag kan inte låta bli att dra paralleller mellan Devil´s Third och Daikatana. För vi minns ju alla när John Romero påstod att Daikatana skulle bli bättre än Half-Life. Och vi minns ju alla hur det gick.

Upp till bevis, Itagaki.

#blogg