Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
MGS V levererar på många fronter men faller helt platt på andra, kontrollern är helt underbara och möjligheter för att spela spelet precis så man vill finns det gott om.
Dock så håller jag inte alls med recensenten om att nivådesignen är ett plus, snarare tvärtom. De två öppna världarna är fulla av döda områden med enstaka vägkontroller däremellan.
När du väl kommer till en riktig liten by så har de inte speciellt mycket variation att bjuda på. Huvuduppgraden i spelet tar inte mycket hänsyn till den öppna delen heller då de ofta är begränsade till ett speciellt område. Det finns nästintill inga riktiga inomhusnivåer heller.
Jag hade gärna sluppit den öppna världen och tagit ett par "mindre" Ground Zeroes liknande nivåer istället.
Storyn känns helt ofärdig och berättas inte med någon takt, det är inte för att det är för få mellansekvenser utan problemet är hur de används. Kojima väljer att spendera tid på strunt och inte sådant som är viktigt, karaktärsutveckling som för storyn framåt. När någon dör eller överaskningen i uppdrag 46 händer så kände jag ingenting, de hade inte gett mig någon anledning att bry mig.
Appråpå karaktärer, var fanns bossarna? en ut av Metal Gears starkaste kännetecken var som bortblåst.
Det här skriver jag med 80 timmars speltid på bältet. Från stund till stund är MGS V hur kul som helst att spela, men när jag tar några steg tillbaka och tittar på helheten så känns det som ett tråkigt sätt att avsluta serien på.
"I don't rock and roll, I BURN!"
MGS V levererar på många fronter men faller helt platt på andra, kontrollern är helt underbara och möjligheter för att spela spelet precis så man vill finns det gott om.
Dock så håller jag inte alls med recensenten om att nivådesignen är ett plus, snarare tvärtom. De två öppna världarna är fulla av döda områden med enstaka vägkontroller däremellan.
När du väl kommer till en riktig liten by så har de inte speciellt mycket variation att bjuda på. Huvuduppgraden i spelet tar inte mycket hänsyn till den öppna delen heller då de ofta är begränsade till ett speciellt område. Det finns nästintill inga riktiga inomhusnivåer heller.
Jag hade gärna sluppit den öppna världen och tagit ett par "mindre" Ground Zeroes liknande nivåer istället.
Storyn känns helt ofärdig och berättas inte med någon takt, det är inte för att det är för få mellansekvenser utan problemet är hur de används. Kojima väljer att spendera tid på strunt och inte sådant som är viktigt, karaktärsutveckling som för storyn framåt. När någon dör eller överaskningen i uppdrag 46 händer så kände jag ingenting, de hade inte gett mig någon anledning att bry mig.
Appråpå karaktärer, var fanns bossarna? en ut av Metal Gears starkaste kännetecken var som bortblåst.
Det här skriver jag med 80 timmars speltid på bältet. Från stund till stund är MGS V hur kul som helst att spela, men när jag tar några steg tillbaka och tittar på helheten så känns det som ett tråkigt sätt att avsluta serien på.
Håller med i mycket av det du säger, har dock inte spelat lika mycket. För min del tycker jag att det var ett steg i fel riktning att försöka sig på Open World, tycker inte att det passar MGS alls. Blir mest drygt att behöva ta sig från punkt A till punkt B, hälften av sina timmar lägger man ju på att springa/rida.
Ett MGS för mig är linjärt, har ett tight skript, intressanta karaktärer och mäktiga boss-fighter, lite action/drama-filmaktigt.
MGS V levererar på många fronter men faller helt platt på andra, kontrollern är helt underbara och möjligheter för att spela spelet precis så man vill finns det gott om.
Dock så håller jag inte alls med recensenten om att nivådesignen är ett plus, snarare tvärtom. De två öppna världarna är fulla av döda områden med enstaka vägkontroller däremellan.
När du väl kommer till en riktig liten by så har de inte speciellt mycket variation att bjuda på. Huvuduppgraden i spelet tar inte mycket hänsyn till den öppna delen heller då de ofta är begränsade till ett speciellt område. Det finns nästintill inga riktiga inomhusnivåer heller.
Jag hade gärna sluppit den öppna världen och tagit ett par "mindre" Ground Zeroes liknande nivåer istället.
Storyn känns helt ofärdig och berättas inte med någon takt, det är inte för att det är för få mellansekvenser utan problemet är hur de används. Kojima väljer att spendera tid på strunt och inte sådant som är viktigt, karaktärsutveckling som för storyn framåt. När någon dör eller överaskningen i uppdrag 46 händer så kände jag ingenting, de hade inte gett mig någon anledning att bry mig.
Appråpå karaktärer, var fanns bossarna? en ut av Metal Gears starkaste kännetecken var som bortblåst.
Det här skriver jag med 80 timmars speltid på bältet. Från stund till stund är MGS V hur kul som helst att spela, men när jag tar några steg tillbaka och tittar på helheten så känns det som ett tråkigt sätt att avsluta serien på.
Håller med i mycket av det du säger, har dock inte spelat lika mycket. För min del tycker jag att det var ett steg i fel riktning att försöka sig på Open World, tycker inte att det passar MGS alls. Blir mest drygt att behöva ta sig från punkt A till punkt B, hälften av sina timmar lägger man ju på att springa/rida.
Ett MGS för mig är linjärt, har ett tight skript, intressanta karaktärer och mäktiga boss-fighter, lite action/drama-filmaktigt.
Låter likt vad pre-rec inte gillade med spelet också. De gick så långt så de inte ens rekommenderade spelet heh. Rätt vågat får jag lov och säga, då MGS är lite av något sorts namn man absolut inte får säga negativa saker om för då kommer fanboysen i full galopp.
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.
Då det var gratis med ps plus i Oktober så ladade jag hem det o körde på.
Det här är nog bland de mest tråkiga och mest repetitiva spel jag kört på år och dag.
Lär nog aldrig orka köra klart det här spelet.
Fy f-n så sömnig jag blir efter en stunds spelande.
Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.