Förnyat förtroende för Friskis

Förnyade mitt årskort på Friskis efter dagens pass. Jag har testat några gym sedan viktnedgången tog fart men det tog inte särskilt lång tid innan jag insåg att Friskis var min grej. Få människor som använder gymet som raggningslokal och få styrkelyftare som skriker lika mycket som de lyfter utan istället en avslappnad stämning och en härlig blandning av människor som inte är där för att visa upp sig. Sen har vi ju faktumet att det är ett billigt alternativ som erbjuder ett bra utbud av pass (iaf i Stockholm) vilket gör det till ett självklart val för mig.

Litet reklaminlägg det här men det är iaf en "produkt" jag verkligen kan rekommendera. Trots att jag inte får betalt ^^

#blogg

Jag har faktiskt det. Iom att jag gick ner all vikt genom att förändra mitt liv både vad gäller kost och motion så har jag fortsatt på det spåret även om annat har kommit ivägen. Självklart la man på sig några "trivselkilon" efter att ha träffat tjejen, flyttat ihop, flyttat till ny lägenhet, etc etc men jag har alltid hållit igång med träningen och sett till att äta bra mat.

Svårare än så är det i min mening inte. Det kan som jag sagt så många gånger förut inte svårt att gå ner och/eller hålla sin vikt för gemene man. Ät bättre och rör på dig mer. Det kan det förstås vara jävligt jobbigt och frustrerande och du kommer säkerligen behöva prioritera om i ditt liv, men det är en helt annan femma

Härligt att höra, man behöver inte hålla sig i tokform direkt

Ska inte ljuga här och säga att det inte har med ytlighet att göra för mig för det har det. Jag tycker det är härligare att se ut så som jag gör nu än hur jag såg ut för 50-60 kg sedan. Jag gillar när kläderna sitter bättre, jag känner mig snyggare, får ett bättre självförtroende och då mår jag bättre. Hur ytligt det än må vara. Sen är jag övertygad om att man kan vara "tjock och glad", det var ju inte som att jag var konstant ledsen när jag var tjock, men även om jag hade gillat att vara stor rent "visuellt" så hade jag ändå varit begränsad i mitt liv pga storleken på min kropp.

Är du så stor som jag var då så är du begränsad, det är bara så det är. Det var många saker jag inte kunde göra. Dels för att jag inte fick fysisk plats men även för att min fysiska status (kondition, etc) satte stopp. Sen kan man ju tycka att "jag gillar ändå inte att vandra i alperna eller springa ett marathon så varför ska jag bry mig om det?" och visst så kan man ju tycka. . Jag gillar dock inte att ha den begränsningen och det är inte som att den jag är nu inte kan göra de saker som jag gjorda när jag var stor så varför begränsa sig?

Sen var en annan femma hur det påverkade de omkring mig, både i nuet och framåt. Storleken gjorde tex att jag snarkade väldigt mycket vilket och det gjorde ju också att andra fick anpassa sig efter det jag orkade med. Var jag med ett gäng kompisar så valde de att inte göra saker eftersom de visste att jag inte skulle orka med det. De gjorde det såklart för att vara schyssta men det ska de i min mening inte behöva göra.

Hur det skulle påverka de omkring mig framåt var nog främsta anledningen. Att fetma är en bidragande orsak till en rad sjukdomar är fakta och jag vill inte att andra ska behöva ta hand om mig för att jag drar på mig en hjärtinfarkt eller vad det nu må vara bara för att jag inte orkar ta tag i mitt liv. Jag vill heller inte att mina framtida barn ska behöva begränsas av samma anledning. Jag vill kunna ta med dem på allt det där roliga som en kraftig övervikt sätter stopp för. Det är inte rättvist mot dem tycker jag.

Ska också påpekas att jag inte vill vara en belastning till samhället i stort. Det finns de som har råkat illa ut och behöver hjälp utan att ha kunnat påverka det själva. Att jag då ska kräva en massa resurser för att jag i praktiken bara varit lat känns bara dumt.

Nu handlar det här inte bara om övervikt. Det är ju samma sak med rökning, etc etc men iom att övervikt har "varit min grej" är det det enda jag kan relatera till.

Blev visst en liten rant det här, men blir lätt så när jag kommer in på det här ämnet ^^