I wish I knew how to ALT+F4 you

Medlem
I wish I knew how to ALT+F4 you

Jag har hållit mig borta från tävlingsinriktade förstapersonspangare en längre stund, egentligen ända sedan året fick en annan siffra på slutet - och mer specifikt så är det egentligen bara Counter-Strike jag hållit mig borta ifrån. Bomben och kalasjnikoven lades på hyllan, och i dess ställe fick världshistorien och världskrigen ta plats. Alla mina gamla strategifavoriter dammades av, som Age of Empires och Command & Conquer. Och för stunden var allt bra.

Nu, att CS fick ta en paus är inget ovanligt. Det händer ett par gånger varje år. Jag är knappast den mest tävlingsinriktade människan på jorden, men CS gör mig till en annan person - och jag gillar inte honom. Han är bitter, misstänksam, och neurotisk. Fast det börjar aldrig så, utan jag blir honom över en längre period. Och varje gång jag startar upp CS efter en längre paus, så tänker jag alltid: Denna gången blir det annorlunda. Jag ska spela för att det är kul. Inget annat.

Men så hamnar snart allt på plats igen, och anledningen till att vi har kul är för att vi vinner. Vi känner adrenalinet rusa när man ligger på topp. Hur fantastiskt det är att ta ut hela fiendelaget själv, när resten av laget redan stupat. Och för varje gång som CS startas upp, är det den känslan som jagas. Och varje gång den inte kommer, så sätter besvikelsen igång. Så vi börjar rensa bort distraktioner, våra anledningar till förlust. Vännerna som spelar i lägre rang får inte längre vara med.

Det är då, när jag för sjätte gången i rad, förlorar mot Kalle 14-år och hans klasskamrater, medan Ivan och Vladimir på mitt lag skriker skällsord på ryska, som jag inser: Jag har gjort det igen. CS avinstalleras och jag lovar att jag är klar, för alltid. Men sen så händer det något. Två, tre... fem månader senare. I detta fallet var det Doom, följt av Overwatch. Två tävlingsinriktade spel, som jag gladeligen tog del av, tände på nytt upp mitt behov.

Så nu sitter jag här igen, med en Glock i ena handen och hoppet i andra.

#blogg


signatur

Besök Patch Is Online för väldigt svala spelrecensioner.

Medlem
I wish I knew how to ALT+F4 you

Know that feel bro.

Medlem

CS är för bra på att ta fram den där personen. Känner igen mig så mycket.. Men kan inte heller sluta för finns inget annat spel som får mig att känna likadant som i CS. Känslan när det är en riktigt tight match med och mot bra spelare och man lyckas vinna sista rundan. Då mår man bra!

Inaktiv

Kan känna igen mig lite lätt i det här. Spelar CS:GO lite då och då och ibland uppehåll på några veckor men desto mer man spelar (många tävlingsinriktade spel) så övergår det lätt från att spela för att det är roligt till att spela för att vinna.

1
Skriv svar