Lerkots veckokåseri: En importvara från helvetet

Min vän Torben är en hyvens man. På varje fest hittar han en ny flicka att förföra och på krogen är det han som både har råd att dricka gott och mycket. Han är dessutom en skicklig basist och om dagarna åker han till Östra Grevie och lär sig konsten att måla. Ibland tycks det helt enkelt som att han är felfri och kommer att ha välbetalt, roligt jobb, ett harem av fruar och en sexrumsvilla in no-time.

Men som alla andra har han vissa svagheter. Det är ingen stor grej direkt, han har inte sex med barn och han yxmördar inte crackhoror i skogen. Nej, problemet är att han inte är den skarpaste kniven i lådan. Faktum är att han stundom kan framstå som lätt efterbliven när han mitt under konversationer frågar om vad fan vi egentligen snackar om eller när han beställer ett svindyrt tv-spel som han sedan tvingas slänga.

Det är så vi kommer in i spelens värld. Torben skulle skaffa sig ett Playstation 3, ni vet den där stora, klumpiga maskinen som det inte släppts ett vettigt spel till. I min småproggiga kompiskrets har vi alltid undvikt amerikanska storföretaget Microsoft och vad Nintendo Wii anbelangar så är det förvisso en rätt trevlig men synnerligen besvärlig konsol.

Han kollade i butikerna och blev skraj över det höga priset. Fy fan liksom, punga upp med femhundra biror för att spela GTA4. Så han gjorde likt en snigel och förlängde sina ögon mot (mer olikt en snigel) olika auktionssidor på nätet. Han beställde en maskin på Tradera från en svensk brud i USA. Tyvärr kom han snabbt på att han skulle betala ungefär trehundra kronor i frakt också, vilket gjorde att hans importerade, begagnade konsol nu kostade ungefär trehundra kronor mindre än vad en splitterny maskin hade kostat.

Nåja, tänkte han. Han fick ju sig i alla fall en konsol och de där trehundra kronorna kunde han säkert ha kul för.

Så går han och hämtar paketet på posten, startar maskinen och allting flyter helt fantastiskt. Kolla den snygga grafiken, tänker han, och njuter av det skarpa ljudet, den för en Gamecube-veteran underbart egonomiska kontrollen och chipsen på soffbordet och glaset med Coca-Cola som han kanske inte hade kunnat köpa om han inte sparat de där trehundra kronorna.

Ungefär trettio sekunder senare går skiten sönder, kaputt, nada, bye bye see ya tomorrow babe, ain't gonna happen in da building. Flera dagar av undersökningar och telefonsamtal leder ingenvart. Han försöker ta kontakt med bruden han köpt konsolen av och det finns inte en snöbollschans i helvetet att hon ens skulle överväga att ge honom pengarna tillbaka.

Så där sitter Torben, utblottad och gråtfärdig.

Sedan det här hände för två år sedan har han sparat till att kunna köpa en ny låda, så långt vet vi. Vad vi inte vet är hurvida ärren på hans handleder uppstått före eller efter det här ödesdigra köpet. Ej heller vet vi om spruthålen i hans armar är ett resultat av influensavaccin eller ett tungt heroinmissbruk.

Det är också oklart om den impotens vi hört om på senare tid har sitt ursprung i händelsen. Hans lärare på Östra Grevie undrar varför han plötsligt ritar lika illa som Ricky Bruch skriver poesi.

Men vad som är absolut klart och själva lärdomen med hela den här texten, det är att man aldrig någonsin ska köpa konsoler från andra sidan Atlanten över Tradera.

Mycket möjligt.. svårt att diskutera kanske, och det är ju det forum är till för...