"The Witcher är Polens svar på Tolkiens skapelse!"
Mannen bakom efterlängtade The Witcher 3: Wild Hunt sätter Geralt i fint sällskap.
Tolkien och hans böcker är moderna Fantasyns allfader. Finns ingenting som inte har något Tolkien spår i sig idag. Vilket otroligt geni denna man var. Har som bakgrundsbild där han sitter mot sitt favoritträd och röker pipa.
Vilken fantastisk människa. Tack Tolkien för allt.
All makt åt Stefan Löfven! Vår befriare!
Enda som är lite synd är att medan fantasy-berättelserna blir bättre så blir Sci-Fi i dagens läge rätt "meh".
Senaste Star Trek-filmerna t ex är ju helt motsatt Roddenberrys bild om en värld som enats och gått förbi krig, hat och fattigdom till att stället bli en krigsfilm med något rasistiska tongångar från folk på Vulcan utav någon anledning, som om rasism vore logiskt.
Väldigt bra klipp som beskriver vad han ville med serien.
(batsman) Det enda som är större än njutningen av ett avklarat arbete, är att skjuta upp det till morgondagen.
Det här är nog lite kontroversiellt, men jag tycker the Witcher's universum är mycket mer intressant och nyanserat än Tolkiens. Inte att det är bättre nödvändigtvis, bara att de försöker vara olika saker och jag inte finner Tolkiens speciellt spännande eller överraskande.
Jag håller nog med. Det är väl för att det är så svart och vitt i Tolkiens värld? The Witcher är lite smutsigare. Jag gillade Tolkien betydligt mer förr när jag var yngre, numera tycker jag att high fantasy känns så drygt...the Witcher kanske också är high fantasy, men den känns inte så sliskig
Hidden Call of Dangerous Duty in Enemy Territory: 1942
Det här är nog lite kontroversiellt, men jag tycker the Witcher's universum är mycket mer intressant och nyanserat än Tolkiens. Inte att det är bättre nödvändigtvis, bara att de försöker vara olika saker och jag inte finner Tolkiens speciellt spännande eller överraskande.
Jag håller nog med. Det är väl för att det är så svart och vitt i Tolkiens värld? The Witcher är lite smutsigare. Jag gillade Tolkien betydligt mer förr när jag var yngre, numera tycker jag att high fantasy känns så drygt...the Witcher kanske också är high fantasy, men den känns inte så sliskig
Det har nog ganska mycket att göra med att fantasy som genre var väldigt ung och framförallt outvecklad när det begav sig för Tolkien. Sedan dess har ju tusentals författare med avstamp i Tolkiens gamla lära skenat iväg i alla möjliga riktningar med sitt författande, så det är väl föga förvånande om dagens läsare finner många moderna författares böcker och bakomliggande "mytologi" mer intressant.
Jag har fortfarande svårt för Geralt och det klassiska "jag har tappat minnet"-storyn. Blir lite kliché...
Jag håller med dig. Men det är ett klassikt knep för att man ska kunna exponeras i spelvärlden (du vet troligtvis inte allt om Witcher-världen, så man låter den spelbara karaktären sig lära om allting samtidigt som du lär dig de sakerna för första gången).
Personligen tycker jag att det behövs särskilt mycket i Witcher-världen, eftersom den är väldigt mättande på information.
Jag gillar alla "story's" som stimulerar mig.
Det är aldrig en fråga om den ena eller den andre...Bara svagsinta personer säger att man måste bara föredra en typ av Författare och/eller storyline.
*edit*
I detta fall så gillar jag troligtvist Tolkien mer än Witcher, men å andra sidan har Witcher, till skillnad från andra berättelser jag läst, hamnat väldigt högt upp på listan..(strax under Tolkien hehe)
Jag har fortfarande svårt för Geralt och det klassiska "jag har tappat minnet"-storyn. Blir lite kliché...
Jag gillar dock verkligen spelen på nästan alla andra sätt.
Jag tycker inte det är ett problem. CDPR har använt klyschan på ett väldigt bra sätt, och inte låtit det definiera handlingen på ett förutsägbart, tråkigt, och framför allt meningslöst sätt. I och med de varit så konsekventa hela tiden så har vi börjat på en blank sida och fått se världen och karaktären bli uppmålad på ett rytmiskt sätt. De har dragit "jag har tappat minnet"-klyschan som en röd tråd långt till sidan om allt annat. Takten han har fått tillbaka minnen har gjort att vi spelare varit ganska bra synkade med karaktären kunskapsmässigt, och det har aldrig gjort handlingen onödigt invecklad, vilket ofta är fallet när den klyschan används. Det har överlag känts väldigt naturligt när han stadigt pusslat ihop allting som nu sätter grunden till avslutet.