I strävan efter proaktiv trötthet
I strävan efter proaktiv trötthet
Jag har alltid fnyst åt tanken på att gå och gymma. Varför betala hundratals kronor i månaden för att göra något jag kan göra hemma, med lite vikter, armhävningar och situps. Har prövat det några gånger, på jobbgym, på skolgym och på hotellgym, men aldrig blivit riktigt biten.
Change is now.
Men nu har jag tvingat mig själv till ett medlemsskap på Sats. Jag raketstartade med ett träningspass i dag och blev inte överraskad, men åtminstone lugnad, av att det inte var anabolstint, frustande och technopumpande miljö. Du skulle ha sett hur gymmet på mitt tidigare jobb på Securitas såg ut. Voff. Sats Odenplan var mer mjau.