Rambo är fortfarande Rambo
Rambo överraskade samtidigt som den var precis så jag tänkt mig. Som väntat var striderna jätteslafsiga, armar och ben slits loss av explosioner och grovkalibriga skott gör stora hål i kropparna. Jag trodde dock att det skulle vara underhållningsvåld men istället isade det i magen när blodet stänkte, redan från den första filmrutan är det på allvar och konflikten i Burma gör det hela realistiskt på ett oväntat sätt.
Rambo är den motvilliga hjälten, den sargade krigsveteranen som inte vill bli indragen i det brutala inbördeskriget. Mer First Blood än de två oseriösa uppföljarna. Men så kommer de krystade scenerna när dialogerna är precis så fjantiga som pannbandet. Som tur är tar de aldrig udden av det obehagliga i det extrema våldet.
<img src="http://www.fz.se/bilder/arkiv/5/53jfnpeqm2ds4aorxzyk69iw8ubv0..." width="450">