Lång dags färd mot frihet
Frihetens främsta förkämpe idkar snårig byråkrati för att dela med sig av sitt säljargument till en speltyckare från gamla Svedala. Tillsammans med #PC Gamer och #Super Play åker FZ till E3-mässan i Los Angeles om en dryg månad och för att få knega som journalist i frihetens högborg krävs visum. Mängden byråkrati man måste ta sig igenom för att få till stånd en ansökan för snarare tankarna till ett gammalt öststatsland.
Det hela är smått absurt.
Två mastiga blanketter ska fyllas i (mig tog det totalt omkring två, tre timmar).
Ett "120-personbevis med alla relationer" ska beställas från Skatteverket och tas med. Det visar min och mina föräldrars bostadsort med mer.
Jag ska redovisa alla utlandsresor jag gjort det senaste decenniet (land och varje år jag besökt det).
Mina två tidigare arbetsgivare ska uppges (företag, anställningsår, telefonnummer, adress, kontaktperson).
Jag ska lämna intyg från min arbetsgivare att jag faktiskt är fast anställd där jag är anställd.
Jag måste visa intyg på att jag är medlem i en journalistisk organisation. Vad nu det är. Närmast till hands ligger facket, men medlemskap där är frivilligt. Vilket USA, om något land, borde vara bekanta med och uppskatta.
Ett originalkvitto som visar att jag satt in 850 svenska riksdaler på ett bankgironummer till ambassaden ska visas upp. Måste vara original och visa väl definierade uppgifter.
Ett foto med väldigt tydligt definierade mått (ej passfotostandard) ska finnas med. Det tog fotografen 30 minuter att få det rätt eftersom det inte följde någon sorts standard. Han var hygglig nog att bjuda mig på det eftersom det tog sån tid.
Ett kuvert med min hemadress på, frankerat med 61 kronor (Postens förfrankerade kuvert gäller inte) ska lämnas över. Används för att skicka tillbaka passet (som uppenbarligen inte kan ges tillbaka direkt).
Plus lite annat som ska ordnas innan det är dags att...
... beställa intervjutid på amerikanska ambassaden. Allt ovan ska med, jag måste komma exakt i tid och vara beredd på att 1) besöket kan ta längre än den uppskattade timmen och 2) ta med så lite prylar som möjligt (mobil och annan elektronik är förbjudet), 3) vara redo att lämna fingeravtryck, 4) vara beredd på säkerhetskoll i klass med flygplatsernas samt 5) vara beredd på att få vänta utanför ambassaden. Jag uppmanas att klä mig efter rådande väderlek. (En kollega gjorde detta häromdagen, tog honom ca tre timmar totalt. Varav själva intervjun ett par minuter.)
[fright][ia=3780][/fright]Klockan 08.00 i morgon bitti är det min tur. Jag håller tummarna för att jag har fyllt i allting korrekt, särskilt i den intrikata utfrågningsdelen (se bilden).
... Och allt hade kunnat undvikats om du hade klippt av dig skägget, det är det dom går på, om du har skägg är du terrorist
Ah, ja det låter som en bra idé.
Löjligt att det måste vara sån förbannat hög säkerhet för att ta sig in i staterna sådär, tänker dom straffa ens närmaste om man skulle utföra ett terroristdåd?
Micke: musik var inget alternativ - ingen elektronisk utrustning på ambassaden!
Kan förstå om de är lite noga med säkerheten, men varför saker och ting måste vara så förbannat tillkrånglade övergår mitt förstånd. Nåväl, det gick oväntat snabbt och bra i alla fall. Men på nåt sätt känns det som att jag blivit av med förhörsoskulden. Fast jag slapp lampa i ansiktet och cigarettmärken på armarna.
