Dagen jag inte trodde fanns?
Igår hände något jag varit rädd för länge, nästan att jag har väntat på den senaste tiden. Sedan i somras har jag varit rätt såld på det fenomen inom LFS-världen jag delvis var med och skapade. Men igår, under tiden jag var jagad av en av de bättre snutarna (delvis för att han inte är så brutal som alla andra) så kände jag hur tråkigt det blev. Kanske var det för att just den snuten inte bumpade in i mig alls utan bara följde efter och väntade på misstag från min sida, kanske var det just att jag kan layouten utan och innan. Jag vet inte varför jag fick den känslan men jag blev riktigt rädd. Jag njuter fortfarande av att ta beslut i sista stund, improvisera och inte vara låst av en specifik bana men igår blev det bara för mycket. Eller för lite. Nånting i alla fall.
John och Robin skall idag ha ett WoW-LAN tillsammans med Johns tjej och även om jag inte är med på samma plats tänkte jag försöka vara med på distans. Man kommer så klart vara lite utanför av geografiska skäl men det är alltid skoj att lira WoW i grupp. Förresten - WoW-LAN? Det är nog det mest icke-LANiga LANet. På min tid var LAN från två till 300 personer och inte en jäkel hade närheten av internetuppkoppling. Förutom den vars hem man var i, han hade ju modemet installerat...