Hjälp & Godnatt
Jag vet inte varför jag alltid har haft så svårt att ta mig igenom skräckspel. Jag kommer fortfarande ihåg första gången ett spel lyckades skrämma mig. Det var Doom som när jag var 12 lyckades få mig rädd med hjälp av Imp:arnas kusliga kväkande. Idag krävs det lyckligtvis lite mer för att skrämma mig, men jag undrar varför vissa personer kan gå helt oberörda från ett skrämmande spel som andra (läs jag) har svårt att ta sig igenom. Har det med inlevelsen att göra? Oavsett vad är jag faktiskt djupt tacksam över det. Att spel kan skapa sådana verkliga känslor är bara ett bevis på hur överlägset det är som medium.
Idag har skrämselterapin handlat om att försöka ta mig igenom F.E.A.R Extraction Point. Jag spelar i ungefär 10 minuter, sedan blir det för mycket, och jag får ta en lugnande omgång av Company of Heroes, och sedan ge mig på det igen. Dagens sista femminuterspass avslutades med en lång korridor där ljusen plötsligt började släckas. När det blev beckmörkt sa jag tack och hej och tyckte det var dags att sova. Så godnatt, och mata inte monstret under sängen.