Vart är min skymningsprinsessa?

Som många av er vet är jag ett stort fan av Zelda.
Från The legend of Zelda till Zelda: The wind waker, jag har älskat dem alla (med undantaget Zelda II).
Jag har ju till och med tatuerat in en hyllning till serien på mig själv.

Kalla det nördigt, javisst. Du är inte först och kommer knappast inte vara sist heller.
Men med denna vill jag bara markera min gångna uppväxt, eller pågående uppväxt mer, med spel. Hur enormt mycket spel betyder för mig. Hur mycket jag äslakr att skärma av mig från omvärlden med ett riktigt bra lir. Och ingen spelserie har gjort det så bra som just Zelda.

Som en del av kanske också vet sitter jag fortfarande fast i CS-träsket, mer om det kommer vid seanre inlägg, men det är inte magiskt.
Det känns inte lika befriande att panga huvudskott på dust2 som att aima iväg en ljuspil på en hoppande spindel.
Det är inte lika manligt att döda någon med en HE än med en bombchu.
Kort sagt, Zelda är mer magiskt.

Så nu sitter jag bara här, väntandes, suktandes efter nästa del i serien, den som har potentiall att slå ut Ocarina of Time som världens, genom tidernas bästa spel. Twilight princess.

#blogg