Frizon - del 1
Den här bloggen är lång och nästan 1 år gammal. Jag delar upp den i två delar så att läsaren inte svimmar på grund av för mycket text.
Frizon är en kristen festival med ca 4000 ungdomar från hela Sverige. Den anordnas på Torp utanför Örebro 1 gång per år.
Jag och min 27-åriga bror (som jobbar på CrossnetFLOW och äger radion) bestämde oss för att åka. Min bror har varit där varenda år sen starten. Nu för tiden intervjuar han kända band och artister.
Dag 1:
Tisdag den 8:e augusti klockan 18.20 skulle tåget från Älvsbyn till Örebro gå. Väl på plats upptäckte vi att tiden hade ändrats till 18.30. "Det är väl inte så farligt" tänkte jag. När ankomsttiden sedan tickade över till 18.40 började man bli lite smått irriterad. Samtidigt sa de i högtalarna att det brinner på spåret och att tåget därför kommer att försenas. Ett tag senare tickade de om till 18.50. När tiden närmade sig 18.50 sköt dom upp det till 19.00. Slutligen kom äntligen tåget 19.05 och vi kunde stiga på.
I Älvsbyn var vi 4 stycken som klev på tåget. Jag, Jonas och två unga (väldigt tystlåtna) kvinnor. Innan vi la oss kollade vi på en B-ig men underhållande fransk film (med engelsk text förstås). Yamakasi hette den btw.
En äldre kvinna steg på i Umeå. Hon verkade lite "Stockholmisk" (fin av sig) ;P Och hon spenderade mest tid i resturangvagnen.
Kring 22.30 la vi oss och precis när jag skulle somna steg det på ytterligare en kvinna.
Hon la sig ner högst upp (snett ovanför mig som låg i mitten). 5 minuter gick utanför att hon släckte något som jag trodde var taklampan. När 10 minuter hade gått sneglade jag upp mot det starka ljuset som kom från läslampan (!?).
Det var den starkaste läslampa jag någonsin sett. Som om inte det hade räckt så satt det inplastade bäddningsinstruktioner på väggen precis i synfältet. Så den starka lampan speglade sig rakt in i ögonen oavsett vilket håll man låg åt.
Jag försökte sucka och ge fina vinkar men kärringen (hehe) stängde inte av lampan förrän efter vad som kändes som en timme (det var säkert "bara" 20-30 min dock).
"Äntligen" tänkte jag när hon hade släckt lampan. Äntligen får jag sova! Så jag slappnade av vilket resulterade i att jag kände hur pissnödig jag var. Skräp!
På med byxorna och sockarna och iväg på toa. Tillslut kunde jag äntligen lägga mig och sova. Då var klockan säkert 23.30>.
Dag 2:
När jag vaknade var det 30 min< kvar tills vi var framme. Det blev alltså ingen frukost på tåget utan vi packade och bäddade helt enkelt ihop.
När tåget stannade i Örebro klockan 10.30 (ungefär) var jag rätt så förväntansfull och jag stod och tänkte på festivalen och allt omkring den. Plötsligt hör man en gäll röst som kommer från den andra vagnen: "Friiiizon!?" Där står det ett gäng (två tjejer, en kille och en man). Jonas svarar "javisst!".
När vi stiger ur presenterar vi oss och det visar sig att de är från Jokkmokk (där bor det i princip bara renar och isbjörnar, eller nåt). ;D
Tjejerna (16-18 år) var inte alls dåliga på att prata om man uttrycker det så. Om ni tror att alla norrländska tjejer är tysta och blyga - glöm det!
Gänget bestod av två tjejer och deras pappa och en killkompis åt tjejerna.
Det visade sig att min bror (som känner hela Sverige) var nära kompis med killens storasyster och de hade till och med varit på samma födelsedagsfest. ^^
Hur som helst... vi låste in våra grejer på tågstationen och gick till Örebro slott. Vi bestämde oss för att möta gänget igen vid en närliggande resturang klockan 11.30.
Så satte vi oss ner på en skum bänk utanför vallgraven vid Örebro slott och åt frukost. Under tiden roade vi oss med att kolla på en duva som desperat försökte uppvakta en relativt ointresserad hona. Tyvärr fick vi en snabb motionstur p.g.a en ilsken geting som ville smaka på våra godsaker (jag och min bror är lite smått rädda för getingar, eller som Jonas säger: "Jag är inte rädd för getingar, jag har bara respekt för dom" ^^)
Efter vi hade ätit upp frukosten kollade vi på lite kläder och jag fick mig ett par bra byxor och Jonas fick 2 par bra byxor.
Det fanns inte så mycket att göra i Örebro på så kort tid så vi strosade omkring bland grymt högljudda högtryckstvättar som tvättade taken och så tog min bror ut pengar.
Den lilla tid som var kvar efter detta tillbringade vi i Örebro slott. På vägen ut vet jag inte vad som hände men plötsligt tog jag ett snedsteg och flög liksom ner för en liten trappa och landade snett på ena foten. Först kändes det ingenting (alla med den minsta erfarenhet av stukning eller smärta över huvud taget vet att det inte bådar gott om det inte gör ont direkt) så jag blev lite småskraj för att det skulle göra outhärdligt ont så småningom. Vilket det nästan gjorde efter 30 sekunder. Vi satte oss på en bänk och undrade om jag kanske måste åka in på akuten men den värsta smärtan la sig och ja kunde ganska lätt stödja på foten (dock inte svänga den på något vis).
Nu var det dags att gå till resturangen.
Väl där återsåg vi gänget och åt lite pasta och dylikt.
Eftersom det var lång tid kvar innan bussen gick tog vi god tid på oss (tjejerna pratade en massa, men bland annat om att de gärna skulle vilja träffa en skåning på Frizon) och på vägen till bussen gick vi in på Libris (där jag köpte mig en bok som handlade om en mirakulös räddning den 11:e september i World Trade Center) och en turkisk matvaruaffär (där det luktade inpyrd rök och annat crap).
När vi hade tagit ut bagaget och började gå mot Frizon-busshållplatsen tornade en enorm folkmassa upp sig. Jag har aldrig sett en så full busshållplats i hela mitt liv.
Det var fortfarande gott om tid så jag passade på att låna toaletten hos Myrorna (second hand butiken alltså ;P) vilket var ett projekt för sig. Först gick jag till kassan som hänvisade mig till möbelavdelningen där jag letade upp ytterligare en kassa - som var tom. Tillslut kom det en kvinna som jag frågade om jag kunde låna toalettnyckeln. Det kostade två kronor. Jag hade en tia och en krona i myntfacket, så hon sa att jag kunde växla i den andra kassan. Men när jag vänder mig om ändrar hon sig och säger att det går bra med en krona istället för två. (Tack Myrorna i Örebro för den fantastiska uppoffringen av en krona! ^^)
När jag kom ut igen kom den första bussen som givetvis blev full direkt. Ingen visste när nästa buss skulle komma så folk började ringa efter taxi. Efter ett tag kom en andra buss som också den blev full på direkten.
Då snackade vi ihop oss med ett annat gäng och beställde en taxi tillsammans. Taxichaffören sa dock först när han kom fram att "om man är flera kostar det mer". "Jahapp" tyckte vi och tyckte att det var lite surt. När vi stod och dividerade kom det en tredje buss - som vi tog istället. Vi fick nätt och jämnt plats.
Bussen luktade dessvärre avlopp eftersom det tydligen var stopp i toan.
När konferanstälten började torna upp sig på långt håll var det lite pirrigt. Skönt pirrigt. Ärligt talat var det här den första festivalen som jag tillbringar flera dagar på.
Bussen parkerar och en enorm skara människor befinner sig redan på området.
Vi ställer oss i kö så att Jonas kan få sitt presspass. Några steg framför oss står de två tjejerna från Jokkmokk och pratar och skrattar med en skånsk tjej i deras ålder. Hon blir ombedd att sjunga "Oboy, vilken härlig dag" och diverse Peps Persson-låtar. ;D
De ropar åt oss att de minsann hittade sin skåning.
Min bror viskar åt mig att de förmodligen kommer att lära känna hela Frizon inom loppet av ett par dag.
Jag glömde nämna att min stukade fot mår relativt bra. Hur som helst... när vi står där i kön och skrattar åt tjejernas frimodighet träffar Jonas några killar som han känner och ställer sig lite utanför kön. Några ögonblick senare kommer det en kille som går rakt emot mig.
"Hej... ska du köpa biljett nu eller har du förbokat?"
"Jag ska köpa nu."
"Ok... det är så att jag har ett festivalpass och ett matpass till övers. Vill du köpa?"
Jag pekade på min bror och sa att han hade pengar. En snabb affär senare hade vi sparat in minst 150-200 kronor! ^^
Så småningom fick min bror sitt presspass och så blev vi pekade till en annan ingång som låg minst 400 meter bort. Det var ingen hit för min fot om man säger så.
När vi kom fram fram till incheckningen stod vi i en ganska lång kö och när vi kom fram ville de förstås se leg (det är en 16-års åldersgräns på Frizon) vilket jag inte har. Vi blev hänvisade till "folk-utan-leg"-hörnet med kommentaren "de är inte omöjliga där borta".
Bullshit. De ville ringa en släkting som kunde mitt personnummer. Mamma var ju ett givet val. "tuuut... tuuuut.... tuuuut" ingen hemma... okej... så då ringde vi mormor och morfar, som inte heller var hemma. Moster då? Nix... hon kunde inte mitt personnummer, men hon visste var mamma troligen befann sig - hos sin kusin. Ingen hemma hos mammas kusin så vi ringer tillbaka till moster som ger ett nytt nummer till mammas kusins stuga. Mamma har just åkt därifrån till en bekant. Vi ber mammas kusin att ringa mammas bekant och säga åt mamma att ringa till Jonas mobil. 5 minuter går och inget händer.
När 10 minuter har gått kommer självaste "festivalgeneralen" gående. Min bror känner honom ganska väl så han säger ungfär så här:
"Min bror kommer inte in. Kan du fixa det? Det är min bror alltså och jag intygar att han är 17 år."
"Nej... tyvärr. Regler är regler."
Ingen hjälp där heller. Snubben har förmodligen inte hört talas om begreppet "ingen regel utan undantag". ;P
När nästan 15 minuter har gått ringer Jonas upp mammas kusin igen och undrar var mamma är egentligen. Då var hon hos mammas kusin igen. Mammas bekants telefon var spärrad för mobilsamtal och mamma skulle just ringa.
Phew! Äntligen får man komma in... eller inte. Varenda legkontrollant har gått upp i rök! Tillslut går vi fram till en som stämplar biljetter och säger att vi har min mamma i telefon. Så kan hon äntligen bekräfta att jag är 17 år och jag får mitt festivalband. Ah! ^^
Vilken skön känsla när man gick in på området!
Vi gick direkt till Crossnetmontern (Crossnetkillarna skulle fixa bostad) och så fick vi följa efter en snubbe som visade var de hade satt upp bostadsplatsen. Vi gick och vi gick. Ut från festivalområdet, in på campingområdet och så gick vi och gick. Och gick. Till slut kom vi fram till nån slags husvagns-släp-konstig-grej-utan-fönster där c-netkillarna skulle sova. Själv fick jag och Jonas ett 6-manna-tält att bo i.
Det var riktigt bråttom för om några minuter skulle min bror intervjua Family Force Five (skumt namn, särskilt med tanke på att de var 6 stycken i bandet -_-).
De satt som tur var i en talkshow på området och de höll just på att avrunda det hela.
Fortsättning följer i del 2.