En speltok och hans dam

Medlem
En speltok och hans dam

Jag hade tänkt prata lite mer om spel idag. Men när jag satt på bussen hem från jobbet nu under kvällen började jag tänka på en sak. Det här med att vara speltokig, självutnämnd datorspelsberoende, och samtidigt ha en flickvän, eller vad man nu har (Jag är en väldigt öppen människa, har ni nu ett meningsfullt förhållande med en burk grön sparris är jag den sista som kommer rynka på näsan. Kanske föreslå en god soppa, men inte rynka på näsan).

Jag har en dam. Hon är en väldigt speciell dam. Inte mycket längre än en tvättkorg, har ett alldeles eminent finurligt utseende som får henne att påminna om Plupp:

och vacker som få. Men det är inte det som gör henne speciell.
Hon är en hobbygamer, själv uppväxt med dator, helt förälskad i gamla spel som Monkey Island och Elder Scrolls: Daggerfall, riktigt dödlig i Counter-Strike med en teknik vi brukar kalla "Förvirrat vilse men skjuter ändå", så hon vet ungefär varför jag tycker om spel så mycket.
Det är inte heller det som gör henne speciell.

Hon har en FULL förståelse för att jag spelar så mycket. Hon behöver inte alltid tycka om det, men hon förstår! Hon låter mig... DET gör henne speciell.
Missförstå mig rätt nu, jag gör en massa andra saker än att spela också, men det är fortfarande en stor del av min vardag. Men här finns en människa som inte bara står ut med att jag spelar, hon är alldels extremt tålmodig när jag kommer springande med senaste numret av valfri datorspelstidning! Pekar på de färgglada bilderna, hasplar ur mig kommentarer om olika totalt meningslösa detaljer i spelsystemet och studsar glatt runt omkring henne, pekandes på olika screenshots: "Kolla det här, ser du reflektionen i hans hjälmvisir?! Ser du, är det inte häftigt?! Och kolla här, ett träd!! Jo, det har funnits träd i spel förut, men titta på det här trädet!! Ser du hur.. hur trädigt det är! Löv och bark och... stam och... allting!! Ett träd!! De har träd!!"

Där står hon och förstår inte ens hälften av vad jag pratar om. Ett litet snällt, lätt förvirrat, leende på läpparna medan hon försöker hänga med och verkigen vill, hon verkligen vill att jag ska vara sådär lycklig över ännu ett nytt datorspel.

Och det är här någonstans som vi gamers måste rannsaka oss själva. Så djäkla spännande är vi inte. VI tycker det är superspännande, men helt ärligt... Vi ska tacka gudarna att någon står ut med oss som inte håller på med samma sak.

Så... Lite enkla regler jag försöker följa:

1. Säg aldrig att vad de sysslar med är dumt eller larvigt. Om er dam vill köpa nya skor, par nummer 348 det här året, låt henne för guds skull köpa ett par skor! Det lär utan tvekan vara billigare än en Collectors Edition av det där nya spelet du ville ha, utan att ha provat eller läst om, för att kartongen är så djäkla snygg!

2. Säg aldrig att det som de skaffar sig är onödigt eller larvigt. Vill hon nu envist ha ett par rosa lackpumps med 20 centimeters spets längst fram som får hennes fötter att se ut som storlek 46, och med bjällror hängande från anklarna, applådera hennes beslut och beröm hennes goda smak! Den dagen du säger att du måste ställa upp stereon på vinden för att få plats med en ny bokhylla, för den gamla är överfull med spelkartonger och tidningar, kommer du att förstå varför.

3. Se till att han/hon/sparrisarna vet hur tacksam du är. Ta det aldrig för givet. Vet att det inte alltid är kul att umgås med en muttrande ryggtavla som knappt kan svara på tilltal, utan mest grymtar lite, helt försvunnen i en digital fantasivärld. När du snurrar kontorsstolen 180 grader och din blick lämnar skärmen och landar på din partner, ge henne/han/dom all din uppmärksamhet och visa att du verkligen uppskattar deras tålamod.

Min dam flyttade ut sängen i vardagsrummet för att kunna sova i närheten av mig när jag sitter vid datorn för att, som hon säger: "Det är mysigare att somna bredvid dig, än inne i sovrummet. Kan man prata lite innan man somnar" Jag menar, hur i helskotta kan man inte bli helt svag i knäskålarna av tacksamhet då?!

Finns det något negativt då? Självklart gör det det. Men den grundläggande förståelsen har funnits där i sex år nu. Hon vet precis vem hon blev tillsammans med, och hon har absolut inga problem med det. Jag skulle vara oerhört fräck om jag ens för ett ögonblick skulle försöka kritisera saker hon tycker om att göra (vilket gör att jag har fått lära mig oerhört mycket om att sticka, göra symönster, korsett-tillverkning, obskyra författare och skor, alltid dessa skor. Men som sagt, står hon ut med att lyssna på mig så ta mig tusan om jag inte tänker lyssna intensivt på allt hon har att säga)

Just nu är hon ute och reser.... Fem Europeiska huvudstäder på 6 veckor. Innan hon åkte så sa jag lite i förbifarten:

"Ja du gumman, nu när du är borta ska jag allt sätta på mig mina schexxigaste långkalsonger och ragga tjejer upp i brygga tills grannarna klagar!"

Hon tittade på mig i två sekunder, sedan började hon gapskratta. Inte lite artigt, verkligen gapskratta så hon inte kunde andas, slå sig med handen på låret, och nästan vika sig dubbel. Min sårade stolthet började dra ner mina mungipor, men jag kunde inte låta bli att le själv:

"Vadå!! Det kan hända!! Du kan aldrig vara säker!"

Hon bara tittade på mig med den där pillemariska blicken, fortfarande skrattande så hon skakade:

"Roger, du kommer antagligen inte gå utanför dörren förrän jag kommer hem. Snutte..."

Och hon har ju alldeles rätt.

#blogg

1
Skriv svar