En dikt om kläder

En dikt om kläder, inte jag som skrivit, utan Göran Greider. Men så jävla bra. Läsden. Det är värt det.

MINA KLÄDERS BEFRIELSERÖRELSE

Hela mitt liv har jag avskytt kläder:

de är mina motståndare

och de kläder jag faktiskt bär liknar snarare

ett slags uniform: jag har tjugo svarta t-tröjor

som bara jag kan skilja från varandra

och så en vit, liggande lika främmande

som en döende svan på garderobshyllan;

jag har sex, sju olika skjortor

sådana där vida luftiga timmerhuggarskjortor som ger mig frihet

(särskilt när jag verkligen hugger ved)

och jag kommer aldrig att äga åtta.

Jag har träningsbyxor på mig så att jag kan andas fritt

och tänka så fritt som jag vill.

?.
Jag har aldrig deltagit i modets diktatur, aldrig,

och kommer aldrig att göra det:

min kropp är fri, så fri den nu kan vara

i en ofri tid av allt renare kapitalism

där sjuåriga tjejer sexualiseras för vinsternas skull

och överfall sker för en jävla jackas skull:

kläder är så mycket våld.

Därför är mitt anti-mode paradoxalt nog också ett mode,

ett politiskt mode, själva

urkommunismens tvåhundratusen år

gamla mode, det kommer från sydafrikas havsstränder,

det kostar nästan ingenting, men det är en

solidarisk uniform, kollektivt individualistisk,

tillverkad i endast en uppsättning:

mina kläders befrielserörelse på väg nerför bergen.

Göran Greider

#blogg