Berättelsen om Lirducim
Sju dvärgar beger sig ut mot de hemskaste områdena i världen där de fått uppdraget att säkra pga enorma rikedommar i berget. Rikedommar hittas snabbt men det tar inte lång tid innan områdets mörkare sidor visar sig runt omkring. Hundarna och katterna som vaktat vagnen de kom med ligger helt plötsligt som blodfläckar en bit bort och hästen är borta.
Några timmar senare siktas hästen borta i horisonten, jagad av något stort som flyger. Med tanke på att dvärgarna är upptagna med annat så bryr de sig iunte så mycket om det utan förstätter att arbeta men när de är vid bäcken för att dricka vatten så kommer hästen springandes förbi dem med en stor skelett-örn hack i häl. Scenen ändras nu till att det är 3-4 dvärgar jagade av en odöd örn. De springer en bit och bestämmer sig sedan för att de måste ju kunna ta den om de går alla på den samtidigt så de vänder om för att gå till motattack och lyckas besegra den hemska varelsen. Dock kostar det en del för dem då tre av deras vänner nu är döda.
Bestämda beger de sig in i berget igen för att fortsätta gräva, deras vänner ska inte ha gått ett sådant öde tillmötes helt förjäves. De gräver och gräver, bygger dörrar, sängar och allt möjligt som behövs tills det kommer en till skelett-örn som anfaller. Denna gången kan de inte hålla sit mod uppe utan springer för deras liv. Hem, hem till de säkra Thalalducim var de kom ifrån för nu har de fått nog av detta självmordsuppdrag.
Väl hemma i de säkra hallarna efter dagar och veckor av springande och försök att överleva vildmarken så tillbringar de den mesta tiden vid glaset i ett försök att glömma vad som har hänt men alla frågar helatiden och vill höra berättelserna.
En liten grupp nya rekryter i armén får nys om historierna och ber om att få gå och undersöka saken med tanke på rikedommarna som finns i berget. De är ju mer erfarna vad det gäller att slåss så de blir utskickade på ett uppdrag att ta tillbaka det som gått förlorat.
De beger sig till platsen de hört om och hittar tunnor, kläder och allt möjligt utspritt över hela platsen. Efter en stund hittar de nedgången ner i tunnlarna men de har inte sett till några faror ännu. Antagligen var de andra dvärgarna bara lite galna... sådär lite senda i huvudet. Med detta intalat till sig själva så tar de över platsen och fortsätter gräva det osm påbörjats, gör sängar, dörrar etc men det tar inte lång tid innan en gigantisk skelett-örn kommer till platsen och ja... anfaller våra små hjältar. Tre dör innan de lyckats ta kol på besten eftersom de tagit av sig sin rustning då de inte kan arbeta med den på.
De hemska berättelserna från de föregående dvärgarna som var på platsen börjar bli mer och mer påfrestande men de är ju utbildade soldater och har med sig rustningar och vapen vilka de andra inte hade. Dessutom har de nu blivit klara med att gräva ut baracker och ska börja sätta upp ett bättre försvar och förhoppningsvis så ska de inte behöva vistas utomhus så mycket mer utan kan helt och hållet bo nere i sina tunnlar och då borde ju inte odöda örnar vara något problem länge... om de inte kan komma ner i tunnlarna innan...?
-----------------------------------------------------
Hmm... detta är något jag pysslade med igår tror jag det var. Nåväl.. första gången jag tar reclaim på ett fort tror jag. Lite småintressant även om örnarna jävlades och skulle ha ihjäl mina dvärgar igen ~~
Hade även ett annat fort där jag skrev mycket mer detaljerat och lite mer ifrån en dvärgs eget perspektiv men jag tycker att det blev lite väl... kluddigt och ointressant. Det är svårt att skriva så att det blir intressant och sedan att avgränsa sig så att man inte tråkar ut läsaren men ändå ge information om vad som händer.
Nåväl... får se om jag härjar med dvärgarna något idag. Verkar bli lite warhammer fantasy tabletop först iaf. WAAAGH!
osv.