Från geek till hardcore till irrelevant

När blev huvudkonsumenterna av spel fel målgrupp? Frågan kan tyckas skum både syftningsmässigt och språkligt. Men nog är den legitimerad! Nintendos stationära konsol, Wii, har ju skördat otaliga framgångar just för att de lyckas nå ut till en marknad som förr varit en dyster periferi bland spelarna. "Casualspelarna", eller på svenska äldre personer samt tjejer, det förra i allmänhet och det senare i synnerhet.

Detta har resulterat i att spelbranschen delat upp spelarna i två läger. De som gillat sättet som spel gjorts på sedan slutet av 70-talet är numera titulerade "hardcorespelare" och de nya fräscha spelarna som dreglar efter spel som Wii Fit är dem som är "casualspelare". Och Sony och Microsoft gör allt för att även de skall lyckas nå ut. Baserat på den förra generationens konsoler är det nog Sony som leder den kampen med sina Singstar-spel som lockar* publik ur alla möjliga segment.

[center]de som gillat sättet som spel gjorts på sedan slutet av 70-talet är numera titulerade "hardcorespelare"[/center]

Jag är en marknadsliberal människa så jag förstår vitsen med att försöka bredda marknaden. För att det ska kunna ske krävs ofta ett nytt tänk. Och visst är det smart av Nintendo att försöka ta upp kampen med andra medel än rå muskelkraft till skillnad från de två andra next gen-maskinerna på marknaden. Men sen när tycker vi spelare inte om att ha utmaning? Sen när bad vi om att alla attacker i Fable 2 skall skötas med en knapp? Sen när bad vi om att nya spel sänkt svårighetsgraden att det i slutändan handlar om uthållighet snarare än skicklighet för att ta sig igenom ett spel? Ja Bioshock, jag tittar på dig!

I sin iver att bredda marknaden görs allt fler spel förenklade, fördummade, och med mindre djup än innan. Spel som Metal Gear 4 hamnar i periferin eftersom det knappast kommer att nå ut till dem som inte gillat spelen i serien innan. När Wiin kom var jag snabb med att förboka en maskin eftersom jag suktade efter en maskin som revolutionerade spelandet. Idag läste jag en artikel om att No More Heroes, ett uppenbart (undantag) exempel av hardcore-spel till Wiin, bland annat ger en uppdrag via din karaktärs mobiltelefon. För att "prata" i mobiltelefonen krävs det att du lyssnar genom högtalaren i Wii-moten. Briljant!

[center]det fack jag och många med mig nu hamnat i är något som kommer att alltmer förskjutas åt en krympande (kriminell) PC-marknad[/center]

Det var sånt jag tänkte att marknaden skulle ta fram: för att på så sätt bredda sig. Spel av det gamla goda konceptet men med nya sätt att interagera med spelmiljöerna. Inte mindre interaktion för att göra spelet mer intuitivt! Jag är fortfarande nöjd med min Wii som sådan. Men jag känner ändå att det fack jag och många med mig nu hamnat i är något som kommer att alltmer förskjutas åt en krympande (kriminell) PC-marknad till fördel för spel som Sing Star, Viva Pinãta Party Animals, Guitar Hero etc.

Är det för mycket begärt att jag vill ha spel med djup, hjärna och substans? För det är jag gladeligen villig att lära mig en hel massa relevanta knappkombinationer på spelkontrollen. Gladeligen!

*= Lockar i en särskild bemärkelse. Jag hör till den delen av vår population som högst motvilligt tar emot en Sing Star-mikrofon av en glatt påhejande, ofta något berusad, omgivning i ett försök att tafatt skapa en schlagerstämning. Sa jag att jag inte tycker om varken Sing Star eller schlager?

#blogg