Intryck - Dead Space
Jag har verkligen suttit och klurat, men nu är jag 100% säker: det här är det första EA-spel jag någonsin köpt på releasedagen. Faktum är att antalet EA-spel jag faktiskt köpt antagligen kan räknas på ena handens fingrar. Jag har lånat eller fått åtskilliga, men det är sällan de släpper ett lir jag verkligen är sugen på. Det är lite EA:s stil liksom - alltid kompetenta och välgjorda släpp men aldrig enastående. Så visst är det kul att de lyckats hypa upp Dead Space till en sån nivå att till och med jag gick på det.
Och hittills är jag nöjd med min investering. Det känns väl egentligen som min EA-stereotyp - kompetent men ickeenastående - men konceptet och miljövalet passar mig. I sammanfattning ett schysst actionlir med tät stämning och imponerande ljudbild. Jag är också uppenbarligen betydligt mesigare än Tommy Rydling, för olikt honom (jfr: Radio Speltorsk avsnitt 20) hoppade jag till i soffan flertalet gånger under de första timmarna. Eller så är det så att sitta ensam i en stuga på landet som jag gör ger det en extra terrorfaktor.
Dead Spaces enda riktiga problem sitter hos mig. Tänker jag skräck i rymden är det omöjligt att inte dra paralleller till System Shock 2, och det är egentligen orättvist att sitta och jämföra Dead Space med ett av världens bästa spel som dessutom inte ens är så värst liknande. Men jag kan inte bekämpa min ryggmärg, och gång på gång kommer jag på mig själv med att rynka på ögonbrynen åt detaljer som SS2 bara gjorde så mycket bättre.
Den känslan kommer antagligen göra sig påmind ännu mer nästa vecka när man sitter där med Fallout 3 och försöker tänka bort dess två föregångare. Jag vill liksom inte vara en rabiat bakåtsträvare från NMA utan bedöma spelet på egna meriter. Men jag har en gnagande känsla av att det inte kommer gå den gången heller.