Datorer, man måste bara älska att hata dem
Som rubriken lyder har väl rätt många känt ibland, oavsett hur kunnig man är. Kan även passa på att varna för ett långt inlägg, men ibland måste man få skriva av sig lite.
Själv så har jag genomgått ungefär en veckas irritation, bitterhet och ren och skär frustration när det gäller min egen dator.
Den började redan förra veckan bete sig lite konstigt, till och från så frös allt och det enda som gick att göra var att starta om datorn. Trodde problemen satt i att min Windows-installation var rätt gammal och hade fått uppleva en hel del sedan jag satte ihop det nuvarande systemet, tex byte av grafikkort mellan AGP- och PCIe-portarna, en oerhörd massa bråkande att försöka få igång USB 2.0, samt en massa ändringar av olika drivrutiner.
Eftersom jag hade beställt en ny hårddisk så bestämde jag mig för att vänta lite med ominstallationen av Windows då jag ändå tänkte pensionera min gamla hårddisk lite tillfälligt (när det nu än blir att jag sätter ihop mina gamla Athlon XP-delar till en server/sekundär dator...) och helt enkelt göra en ren installation på min nya disk. Passade även på att införskaffa ett par nya chassifläktar då den ena, en 120mm Papst, hängt med i runt sju år nu och den andra, Antecs originalfläkt som medföljde det första Sonata-chassit, i ca fyra år och jag inte var helt nöjd med ventilationen de erbjöd när de kördes i 7V.
Nya disken dök iaf upp på torsdagen och den kopplades in på moderkortets enda SATA2-port, partionerades och formaterades, hade dock inte ork att ge mig på ominstallationen direkt. På fredagen blev dock problemen genast värre, de mystiska frysningarna dök upp redan när Windows höll på att starta och efter ett tag var enda läget som fungerade att starta Windows i felsäkert läge. Natten mellan fredag och lördag spenderades därför i felsäkert läge medans alla data kopierades över från den gamla hårddisken till den nya, och på lördag förmiddag blev det ominstallation av Windows på nya disken.
Som vanligt så blev det en snabb installation av de nödvändiga drivrutinerna och uppdateringar till Windows direkt efter installationen var avklarade, brandvägg och antivirus, sedan en uppkoppling mot Windows update för att få resterande nödvändigheter. Allt verkade lovande tills det vid en installation av uppdateringar helt plötsligt bara frös, igen. En snabbtryckning på reset och allt ville installera.
Någon timme senare började dock problemen igen, Windows frös under uppstart och problemen var tillbaka.
Det var nu ångesten, bitterheten och frustrationen började slå rejält. Jag hade trots allt rivit ut nästan allt ur chassit för en rejäl dammrensning av varenda litet hörn, försöka hitta temperaturproblemen med min rätt nya Tuniq Tower 120 som definitivt inte presterade som den borde och att kunna montera de nya chassifläktarna ordentligt. Med tanke på att jag bara någon vecka innan problemen väl började hade rivit ut moderkortet för att montera min Tuniq Tower första gången så dök funderingarna kring hårdvaruskador upp, och just moderkortet kändes väldigt troligt vilket inte var en särskilt trevlig tanke eftersom att hitta ett vettigt socket 939-moderkort i dagsläget är rätt omöjligt.
Ett tags funderande fick mig dock att minnas att jag läst en del om problem med SATA2-hårddiskar/SATA2-kontrollern på moderkortet i forumet hos OCWorkbench.com, ett snabbt kastbyte mellan SATA2-kontrollern till den vanliga SATA-kontrollern hjälpte dock inte utan Windows frös fortfarande under uppstarten. Bestämde mig dock för att testa göra ännu en ominstallation av Windows, denna gång med hårddisken inkopplad till SATA-kontrollern från början och SATA2-kontrollern deaktiverad igen.
Den andra installationen verkade fungera som den skulle, men den här gången var jag lite mer försiktig med vad som installerades och jag lät Windows använda sin egen brandvägg (i kombination med min NAT:ade routers brandvägg), så till en början blev det enbart chipsetdrivrutiner, grafikkortsdrivrutiner samt det Windows update direkt ville installera och allt verkade flyta som det skulle.
På måndagen så började jag sakta men säkert installera enstaka drivrutiner och andra uppdateringar en i taget för att se om felet skulle uppstå igen. AMDs processordrivrutiner åkte in, sedan följde Microsofts uppdatering för dual core-processorer till Windows XP, och direkt vid omstarten så frös det igen. Felsäkert läge startade som vanligt och en avinstallation av uppdateringen dual core så startade Windows igen. Började då söka efter information om problem med den uppdateringen (vilket jag tyckte var konstigt att den skulle börja ställa till problem helt plötsligt efter över ett halvårs användande utan problem) och hittade inget vettigt när datorn helt plötsligt frös igen, men startade iaf upp normalt.
Fortsatte söka och snubblade över ett foruminlägg (som jag nu givetvis tappat bort) där någon skrev om ett liknande fel, men efter en installation av en nyare version av dual core-uppdateringen samt en annan Windows-uppdatering så hade allt löst sig. Som tur var så länkade denne till båda uppdateringarna hos Microsoft så jag kunde ladda ner dem, och den andra uppdatering visade sig vara en fix för Windows XP SP2 som löser att problem med system som har AMD-tillverkade processorer som stödjer PowerNow!-tekniken vilket kunde leda till att processorn i sig slutade svara.
Efter en installation av båda dessa så löste sig alla problem och datorn har fungerat felfritt i flera dagar. Började dock fundera över varför jag aldrig upplevt det här felet tidigare eftersom min Opteron 170 trots allt har haft PowerNow!-funktionen sedan jag installerade den i mars tidigare i år. Det var då det slog mig att jag hade inte haft AMDs processordrivrutin (som ger stöd för deras Cool 'n Quiet- samt PowerNow!-tekniker) installerad förens bara några dagar innan problemen började.
Varför installerade jag dem då? Jo, för att #Unreal Tournament 3-demot vägrade starta utan dem (sedan så kraschade det iofs så fort jag försökte skapa ett konto så det kvittade).
Ett ändå rätt enkelt fel, men med tanke på att uppdateringen för Windows som löste felet med PowerNow!-tekniken var tvungen att laddas ner manuellt och inte dök upp som alternativ på Windows update så blev det genast mycket bökigare.
Nu återstår bara att se om jag på något sätt kan få mina USB-portar att fungera i 2.0-hastighet och inte bara 1.1, och om det verkligen stämmer att alla portar ska vara 2.0-portar, för Windows och Linux för den delen verkar tycka att tre av fyra USB-kontroller är USB 1.1 (dock så kvittar det vart jag pluggar in en USB 2.0-enhet, för det klagas ändå på att enheten kan arbeta snabbare i en annat uttag) men Asrock skriver att alla ska vara 2.0.