Människan - En känslokall robot
Människans artificiella oro över världens problem lyser igenom samhället tydligare än någonsin. Samtidigt som folk överallt proklamerar om hur vi måste värna om vår jord, rädda de svältande barnen i Afrika eller avskaffa diktaturer ? är det ingen som egentligen bryr sig. Ingen.
Det låter bra, att vi bryr oss ? vi får en viss positiv självkänsla att vi gjort något bra, men egentligen är vi inte något bättre än folket vi fördömer varje dag i tv. Folk som politiker som vill utöka något vilket släpper ut koldioxid, eller svindlare som stjäl proviant från fattiga människor nere i afrika.
Folk är redo att bry sig så länge som det inte är tal om någon uppoffring ? vi diskuterar och beklagar dagligen växthuseffekten, men enbart ett fåtal människor är redo att faktiskt offra den lyx vi förpassat oss själva genom århundraden av modernisering.
Ett klart exempel är Al Gore, den nyblivna ägaren av Nobels fredspris och även den största informatören om vad som sker på polerna.
Han försöker övertala oss om att resa kollektivt, dra ned på energikostnaderna i huset och en rad olika påfund, samtidigt som han själv åker privatjet. Hans förklaring? ?Jag drar ned på annat för att jämna upp det?.
Men det är ju ett faktum att han skulle dra ned på det mycket mer om han struntade fullständigt i privatjet, och bara genom sina resor skjuts hans koldioxidutsläpp i luften och förbipassar medelsvensson. Vad är det svåra med att åka kollektivt? Han får uppmärksamhet, uppmärksamhet som är jobbigt för att känd person. Han är inte villig att få lite irriterande uppmärksamhet i ett fåtal timmar varje gång han åker flyg, för att rädda våran planet samtidigt som han försöker övertala oss sedvanliga människor att ta buss istället för flyg? Skenhelighet vid sitt yttersta. Samma sak gäller alla agnostiker till vårt levnadssätt som sitter i sin soffa och pratar om att nästa år, då ska de börja leva miljövänligt!
Exakt samma scenario dyker upp när det handlar om svältande barn i Afrika. Vi lever luxuöst i Sverige ? ingen, absolut ingen har inte råd att avvara ett fåtal hundralappar i vårt land, för att rädda flera miljoner i Afrika. Samtidigt gråter vi till nyheterna, svär åt politikerna och oppositionen. Vi är inte bättre ? vi är sämre. Vi lever i en lögn.
Jag vet att jag själv ständigt pratar om hur vi borde förändras, ändra på våran livsstil för att även kunna gynna någon annan än bara oss själva, detta säger jag samtidigt som jag själv inte är villig att göra en förändring. Jag bryr mig, samtidigt som jag inte bryr mig ett dugg.