Goda gärningar ska bestraffas!

<center><img src="http://www.superplay.se/medlem/bilder/_imgu.php?m=0&i=7187" width=480>
</center>
<b>Peter Molyneux</b> har rätt.

Ja, du hörde vad jag sade. Peter Molyneux må, å sitt <b>Lionheads</b> vägnar, ha spelbranschens absolut största käft, men med <i>Fable 2</i>:s designfilosofi bevisar han och hela studion att de ta mig fan vet vad ett rollspel handlar om - och att inget annat rollspel ens har försökt. Nej, inte ens mitt älskade <i>Baldur's Gate 2</i>, eller <i>Neverwinter Nights</i>, eller <i>Deus Ex</i> eller... <b>Inget rollspel har på allvar gett dig valet att spela som ond eller god</b>.

Vad menar jag nu med det, undrar du förstås lite indignerat. I <i>Deus Ex</i> fick man ju skjuta bad guys som sedan visade sig vara goda, och i <i>Mass Effect</i> kan du hjälpa folk eller sparka dem på kuken. I action/lightrollspelet <i>Bioshock</i> (jag har aldrig varit någon anhängare av teorin att rollspel kräver siffermängder och färdigheter, utan snarare krävs det att du spelar en ROLL av något slag - därav namnet, fattar la du) kan du välja att rädda eller kallblodigt mörda zombifierade småflickor. Visst, det finns ett slags val i många spel, men min poäng är inte att du inte får välja, <b>poängen är att det inte spelar någon roll vad du väljer!</b> Att välja att råna någon, eller hjälpa någon som blir rånad, i verkliga livet har konsekvenser. Rånaren får pengar, den som ställer upp och hjälper offret kan bli allvarligt skadad och får garanterat inget annat än offrets tacksamhet som belöning. Så här funkar det inte i spel, och oftast är det till min avsmak tvärtom: de onda överöses med guldpengar och kärlek (eller åtminstone en användbar fruktan), och den som väljer att sälla sig till killarna med vita hattar överöses OCKSÅ med guldpengar och kärlek. Det här är felet med de moraliska dilemman som klistrats på storyn i alla spel till dags dato - inga som helst konsekvenser!

Om du väljer att döda småflickor i <i>Bioshock</i> eller att rädda dem har ingen som helst effekt på din spelupplevelse, och de flesta väljer därför att vara goda. Och likadant är det i alla andra spel som existerar, <b>den goda vägen är inte bara den rätta, den är också minst lika enkel och har samma belöningar som den onda.</b> Det är här Lionhead Studios och deras <i>Fable 2</i> kommer in. De har helt enkelt insett att <b>det ska göra ont att vara god.</b> Om du osjälviskt hjälper folk utan att vänta dig någon belöning, kommer du i <i>Fable 2</i> antagligen bli obehagligt överraskad av det faktum att du inte FÅR någon belöning. Vilket är helt i sin ordning, men ändå raka motsatsen till de konsekvenser av vårt handlande vi är vana att se i spel. Om du väljer att döda den där banditen och ta hans svärd har du nu ett skitcoolt svärd du inte hade förut. Om du istället väljer att skona honom har du en liten varm känsla inombords, men ingen fysisk belöning. Och det är det här som är det geniala.

Du kommer kanske att hata det, JAG kanske kommer att hata det, men det spelar ingen roll - det är så här ett rollspel ska vara. Om du väljer minsta motståndets väg kommer du förr eller senare att få folk att hata dig, och det är inte lätt att ständigt vara god, precis som i verkligheten. Jag är medveten om att jag antagligen kommer att bli vagt besviken på <i>Fable 2</i> av andra anledningar, men den här enda grejen gör att jag knappt kan vänta tills jag får lägga vantarna på det och prova om jag verkligen är så god som jag hoppas - <b>det här kan bli ett spel som separerar de snälla från de mjäkigt elaka!</b>

<span style="background-color:yellow">Bonus: Så här i efterhand kommer jag på att <i>Postal 2</i> faktiskt hade ett spelsystem där du behandlades som skit om du INTE körde upp k-pistar i anus på katter och slaktade folk med din improviserade ljuddämpare. Men eftersom det spelet är så fruktansvärt dåligt tänker jag inte ändra uppfattning - inget spelbart spel har försökt sig på ett äkta moraliskt dilemma förrän nu.</span>

#blogg

Visst, efter spelet är det förstås okej att få sin rättmätiga belöning, men under tiden man spelar mesas och pjoskas det alldeles för mycket med spelare som väljer att vara slentriangoda.

Jag vill hävda att det inte var någon skillnad alls. Jag blev gruvligt besviken när jag insåg att det inte fanns någon anledning att ha ihjäl de små liven, eller för den delen någon anledning att rädda dem.

Jo, det är ju därför jag skriver att jag antagligen kommer att bli besviken på något sätt ändå - springpojksuppdrag är ett bra exempel på sånt jag inte vill se i Fable 2 - men Lionheads designfilosofi är så nydanande att jag verkligen tror att Fable 2 kan bli något helt nytt, åtminstone när det gäller moraliska val och deras konsekvenser.