Skägg.
10 Chambers
KRIG

Har lirat 5 timmar och 11 minuter WAR nu. Spontant känns det häftigt, nyskapande och kul. Faktiskt. Public quests är ett riktigt fräscht grepp som får WoW:s instanser att blekna i jämförelse - här fungerar det i princip så att om du ser ett stort slag som rasar... hoppa in i det! Det är så enkelt, så grymt... så bra.

Visst är det inte jättesnyggt, eller jättepolerat. Men det behöver det inte vara, WAR:s brist på grafiska excesser vägs upp av att jag kan spela stora slag med massor av karaktärer på skärmen samtidigt utan att det laggar.

Har skapat två karaktärer hittills - en Order och en Destruction.

Dvärg-ingenjören Brygdmeister, som roligt nog förärats titeln The Crucial Crusher. Dessutom har han sällskap av ett turret-vapen redan från start. Jag kan dekorera hans uniform med rörliga delar, goblinhuvuden och benknotor. Jag kan färglägga den själv. Jag tycker om sådant.

Chaos-magusen Vandraren, som flyger fram på en magic disc from. lvl 1. Han kan frammana grymma demoner och helvetets alla möjliga kreatur. Jag kan ge honom töntiga titlar så att hans namn blir Vandraren the Broken. Skönt.

Spelet är proppat med achievements, och all information samlas i en tome som håller reda på a l l t i n g. Storyn är... extensiv. Spelet är fullt av möjligheter.

Visst har man kunnat skönja lite som är crappigt också, men det överskuggas av det faktum att jag faktiskt känner mig genuint intresserad av den värld jag spelar i när jag lirar WAR. Det känns som att det händer grejer, och att jag kan påverka det. Påverkan är bra i MMO:er, allt för länge har det varit statiskt, statiskt, statiskt.

Nu blev det månne ett rörigt inlägg, men jag ska skynda in och lira igen.

Det här är lovande.

#blogg


signatur
1
Skriv svar