En spelanalytikers historia

Medlem
En spelanalytikers historia

Jag har följt spelutvecklingen ända sen jag var tre då jag första gången bekantade mig med min brors Amiga, kommer inte riktigt ihåg vilket spel han spelade då men jag tror det var (om jag kommer ihåg bilderna rätt) ett Star Trek spel.

Mitt första spel var "Larry" och jag förstod inte mycket vad spelet gick ut på, jag tyckte bara det var asroligt när Larry satt sig på en stol och ramlade av (kom igen, jag var fyra )

När jag var 5 fick jag en egen Amiga av min farfar (när det gällde min farfar och datorer var det som något hämtat från sci-fi, han kunde nämligen allt om datorer) med spelen "South vs North", "SpeedBall Arena" och "1942".

Med tiden som gick bekantade jag mig med allt fler karaktärer, så som "Sonic", "Mario" , "Snake", "Zool" och min absoluta favorit "Guybrush Threepwood".
Jag köpte alltid olika speltidningar för att hålla koll på vad som hände i spelvärlden, vid denna tidpunkt var tv-spelandet = nördigt och barnsligt. Var ju inte så poppis bland tjejerna, men jag brydde mig inte så mycket om det då, hade ju för fan "C&C : Red Alert".

Nu satt jag ju inte dag ut och dag in och spelade, jag spelade de flesta sporterna, fotboll, hockey, innebandy, och amerikansk fotboll,( dock inte alla samtidigt) men jag betraktades ju fortfarande som "den där spelnörden".

När jag kom upp i högstadiet träffade jag en tjej som delade samma intresse som jag och jag kunde då inte tro att en tjej kunde gilla tv-spel. Vi blev bästa polare genom hela högstadiet men inget mer, och vi skildes åt efter den tiden.

I gymnasiet hade tv- och dataspel blivit mer accepterat hos folk och jag var inte lika mycket nördig som jag var innan, men jag var inte någon cooling heller, men under mina tre år i gymnasiet hände det något med spelvärlden, jag vet inte om det berodde på att spelet "The Sims" släpptes, men helt plötsligt var de flesta tjejer intresserad av dataspel, vissa gick även vidare in på ?hårdare? typer av spel så som "CS", "UT" och "Colin McRae", och efter att jag gått "Dataspelanalys" på högskolan och börjat frilansa som recensent hade nördstämpeln försvunnit, och nu för tiden är det som vilket jobb som helst om inte lite mer intressantare hos tjejerna man möter på krogen.

Förr var skyltade jag inte så mycket med mitt intresse men nu får jag frågor om när det kommer något sjysst skjutarspel eller vilken konsol som är bäst på marknaden. Nu tycker folk att det är lite coolt att jag jobbar med spel på fritiden, och handen på hjärtat det är ett jävligt härligt jobb.

Peace Out.

#blogg

1
Skriv svar