Valve vet hur en zombieslipsten ska dras.
Oj, det stämmer ju faktiskt vad de säger: L4D är skitkul att spela. Vilket överraskar mig en aning då jag absolut inte är CS-typen. För jo, de är förstås väldigt lika varandra på många sätt. Varför gillar jag det då? Tja, samarbetsgrejen är förstås en stor del (precis som i CS, fast här slipper man nåt 11-årigt pucko som skjuter en genom golvet eller runt ett hörne sexhundra meter bort. Flerspelardelen är inte lika hektisk; samarbetet är fokus. Det förändras visserligen i versusläget, där zombie möter människa. Det läget verkar å andra sidan skilja sig mer och blir en intressant upplevelse att lira senare i höst. Här är det bara kampanjläget. Som alltså är kul.
Sedan är det ju temat i sig. På samma sätt som survival horror i allmänhet och saker som Resident Evil 4 eller 28 dagar senare i synnerhet ger den där sjukt lockande känslan av oförutsägbarhet, action och spänning - på samma sätt agerar Left 4 Dead. Överraskningsmomentet i kombination med temposkiften och blotta mängden motståndare, är en adrenalinstinn höjdare. De trailers jag sett fick mig inte alls att bli mer sugen på spelet, snarare tvärtom. Som tur är ger de ingen representativ bild av spelandet.
Som alltså är kul.
Om det är något jag efter en hel timmes hands on upplevde som negativt eller saknade, är det att det kan bli lite väl gung ho; finstilt eller nyanserat finns inte. Men behövs å andra sidan heller. Kanske hade jag också hoppats på ett något snyggare spel. Fler vapen? Rörelser? Variation? Äh, det är inte precis ett dynamiskt FPS med djup story, rikt persongalleri eller grafiska excesser vi snackar om. Det är lättsam och fartfylld MP-underhållning (SP går också bra, har du inga kompisar blir bottarna dina vänner).
Som alltså är kul från och med den fjärde november.