Recension: Shadow Hearts: From the New World
Istället för Just Cause och Mafia som väntar lite ska jag berätta om detta PS2 JRPG:et jag spelat på sistonde.
Shadow Hearts är till ytan ännu ett mediokert och repetivt Japanskt rollspel kan man tro. När jag såg min gode vän hålla förpackningen till spelet var jag skeptisk. Men! Det visar sig vara en spännande upplevelse och ett vrickat spel med mycket humör. Man kommer stöta på allt från....ordagrant strippande indianska shapeshifters, En jätte till butler som lyder Johnny. Huvudkaraktären och minst en talande katt och en "Brazilian Ninja"
Grafiken är flytande och vacker enligt mig. Det är ingen Final Fantasy X eller XII över de hela men den är snygg och detaljerna är inte fyskam. Det är ibland skönt med spel som inte tar i för mycket så de bara blir löjligt som i Final Fantasy spelen. Man kan nästan ibland tro att skaparna av Shadow Hearts förlöjligt JRPG genre med riktigt vrickade karaktärer. Men spelet är snyggt, simpelt och inte för mycket
Ljudet skulle väl kunna vara lite bättre, musiken har jag inte ens kvar i huvet. Där finns dock självklart några bra spår och rösterna sitter som handen i handsken tycker jag. Finns inte mycket att säga om ljudet mer. Är som i vilket som helst.
Spelbarheten är lagom stor med sidoquests och en rät så rolig och knasig handling med den sjuka samlingen man får möta på. Som sagt är spelet baserat på den verkliga världen, Lovecraft....Capone...och dylikt kan man stöta på i spelet. "World Map" exsisterar inte som man är van vid från Suikoden och Final Fantasy serierna innan del X. Det gör att de ibland känns lite linjärt vilket spelet kan tyckas vara. Man vet inte riktigt vart man ska gå tillbaka för att hitta quests då ingen ger en ledtrådar
Men när man väl hittar någon är det oftast komiska inslag eller quests som är till ett nöje. Strider i JRPG är oftasts något jag ogillar och flyr så ofta jag kan men i Shadow Hearts serien har man Judgement ring, en slags ring med en pendel som snurar ett varv. I ringen finns där tårtbitar man skall komma innan för, för att lyckas med en magi eller en attack t.ex. Striderna är heller inte efter vartannat fotsteg du tar utan med jämna mellan rum. Jag kan gå i godo för detta då jag inte flytt från en ända strid i SH: From the new World.
För ovanlighetens skull känns inte strider som ett fördröjshinder där man bara ska klicka X.X.X.X.X som i gammal JRPG stil till PS1 och PS2.
Spelet i ren allmänhet förtjänar bättre än att vara någon uppstickare till Final Fantasy och dylika större serier. Gillar du JRPG, söker något nytt eller gillar galen humör i dessa spel skall du helt klart försöka komma över detta spelet.
8.0/10
Så där, jag rättar inga stavningsfel nu. Ville bara dela med mig om detta härliga JRPGet!