Dagen efter
Jag är bakfull och det är riktigt illa. Det är också lite överraskande för jag har inte rört en droppe alkohol i helgen. Istället är det hjärnan som säger ifrån efter en helg av intensivt spelande och skrivande. Klockan var två på natten innan jag kunde känna mig nöjd med min artikel. Det har blivit sena kvällar och nätter sedan förra måndagen, men nu är allt över. Jag vandrar omkring i en dimma och till min förskräckelse är det slut på kaffe. Kaffemåttet vilar ensam på botten omgiven av rester av kaffe. På tok för lite för ens en halv kopp. Jag får nästan hålla mig från att svepa i mig resterna utan vätska. Huvudet dunkar och det är till och med jobbigt att lyfta sig ur kontorsstolen.
Det är underligt hur man kan tvinga sig jobba. Jag har ofta tänkt på det i mitt andra yrke, där snåriga deadlines kommer krypande och projekten går in i den där extra stressiga fasen. Under en sådan period blir jag aldrig sjuk eller dålig på något annat sätt. Jag har en förmåga att skjuta fram eventuella sjukdomar även om folk i min omgivning snörvlar och hostar. När sedan arbetet är över blir kroppen mottaglig igen och då kommer smällen. Under veckan som har gått har jag känt att förkylningen är på gång. Nu när min deadline är mött kommer jag förmodligen att dra på mig halsont och feber.
Jag ska dock inte klaga. När arbetet går ut på att dissekera Mass Effect finns det inte mycket att gnälla över. Jag har snart tagit mig genom spelet en andra gång och känner faktiskt ett sug efter en tredje portion. Med andra ord har jag att göra ifall förkylningen bryter ut.