Rå fisk
Jag önskar att jag kunde säga att min nya livsstil med motion och allt som tillhör även omfattar ett förbud mot pizza, hamburgare och annan skräpmat. Någonstans inom mig finns fortfarande en svaghet som måste hanteras och bearbetas. Hittills har jag i alla fall lyckats hålla läsk borta från menyn vilket känns befriande. Det och mina motionspass får mig att känna mig mindre skyldig de dagar jag faller för en svulstig tallrik med fet mat. Jag inser givetvis att pommes inte försvinner ur kroppen bara för att jag springer några kilometer, men jag låtsas ändå som om jag är en bra människa.
Lösningen på mitt dilemma är att införa en helt ny typ av skräpmat på menyn. Den senaste tiden har jag fått dille på rå fisk. En lokal sushirestaurang har fått besök av mig flera dagar i veckan och de börjar nog undra vad jag är för någon galning. Jag kan inte rå för det. Sushi är så underbart gott och det känns som att jag kan vältra mig i det utan att få dåligt samvete. Jag märker också att det är en helt annan mättnadskänsla än efter en stor pizza. Vanlig skräpmat får min kropp att koppla om all energi från huvudet till magen. Givetvis finns det en stor nackdel med den där sladdriga fisken. Eländet kostar ju skjortan. Jag måste helt enkelt lära mig att göra egen sushi.
Varför motionerar jag då? De där extra kilona som jag har lagt på mig stör mig inte särskilt mycket. Nej, målet med min konditionsträning är att komma i form så att jag kan ta mig an en kampsport. Efter ett snabbt besök på en Kendoklubb har jag insett att bambukäppar är roliga, men inte så roliga att jag vill ägna mig flera timmar i veckan åt att vifta med dem. En lång brevväxling med Thomas om andra kampformer har bara gjort mig mer förvirrad. Nu vet jag verkligen inte längre vad som passar mig. Det finns så många lockande alternativ där ute. Hjälp!