Oväntad humor
Jag måste skamset erkänna att jag uppskattade humorprogrammet Fredag Hela Veckan. Inte för att det är ett särskilt bra program. Nej, det är så övertydligt att TV4 har kopierat Saturday Night Live rakt av. Originalet är kanske inte världsbäst efter över tre decennier av urvattning och talangflykt, men det är fortfarande ett betydligt vassare program än vad svenskarna kan få fram. Det som fick mig att skratta hade egentligen inget med programmet att göra. I de inledande sekvenserna presenterades först komikerna Felix Herngren och Johan Glans. Därefter gick turen över till rapparen Petter och någon snubbe som kallar sig för Kihlen. Vad som följde var ett riktigt lustmord på denne rappande yngling. Felix och Johan gick till attack direkt och jag höll nästan på att sätta kaffet i vrångstrupen av allt skrattande. Petter var smart nog att inte försöka försvara sin kompis som ganska snabbt såg ut som ett rådjur inför en kommande långtradare. Kihlen försökte desperat hålla uppe sin krackelerande image, men det blev bara absurt.
Jag bara önskade att resten av programmet kunde ha dedikeras fullständigt åt denne Kihlen och hans absurda artistnamn. Varför är det roligt? Jo, för att många rappare tycks kombinera riktigt taskig självkänsla och kaxig attityd. Det är så mycket yta och så lite som döljer sig under macho-fasaden. Många ser rappare som tuffa människor, med sina stora hängande byxor, krökta fingrar som viftas irriterande mot kameran och texter som beskriver deras ytliga liv. Jag kommer säker att bli hatad av många för detta, men jag ser något annat. När jag ser en rappare med attityd ser jag framför mig ett vandrande luftslott. Det krävs bara en kommentar för att luften ska gå ur.
Dagens irritationsmoment kommer från en rubrik som jag egentligen inte borde lägga märke till: "Inget är fulare än en topp från förra året"
Kvinnan på bild i Aftonbladet har en kall blick och det är tydligt att hon står för varje retarderat ord i rubriken. Jag är inte benängen att hålla med. Det finns nämligen inte mycket som är fulare än självupptagna trendfixerade fjantar som eggar på en allmän slit och släng-mani och får andra människor att tvivla på sig själva. Människor som slaviskt följer trender är inte riktiga människor. De är verklighetens zombies. Jag kommer nog aldrig förstå varför vissa människor självmant ger upp sin rätt att tänka själva. Ändå känner jag lite zombie-varning själv eftersom jag tydligen surfar in på värdelösa sajter. Jag känner att kvällspressens idiotier en vacker dag kommer att ge mig magsår.