DDT-Mannen slår till igen
Det är mycket som känns annorlunda i Indien, men det som är mest tydligt är hur servicen fungerar. Indier får lära sig att ta hand om en gäst på ett ordentligt sätt, ett sätt som kan bli lite svårt för en svensk. Jag är van vid kass service, otrevlig personal och allt annat som tillhör livet i Sverige. Det är svårt för mig att förstå att jag måste invänta en person som ska dra ut stolen för mig och en annan som ska vika servetten över mitt knä. I min värld är det svårt att inse att det nästan ses som en skymf att jag själv vill hälla upp läsk i mitt glas. Efter snart två veckor här har jag fortfarande inte vant mig riktigt. Tur är väl det, för annars kommer jag kanske att kräva sådan behandling när jag väl har kommit hem till Sverige.
Första kvällen här skulle jag och mina arbetskamrater äta på hotellrestaurangen. Det var mörkt ute, men vi ville ändå sitta ute och njuta av ljudet från syrsorna. Personalen varnade oss för myggor vilket gjorde att vi tvekade. Fast det löste sig ändå. Efter bara en minut kom en man i grön overall och han bar på en riktigt fräsig apparat. Han startade den precis som en motorsåg och ljudet som kom ur den var ett mäktigt brummande. Inom bara en minut var hela området insvept i en mystisk vit dimma och den doft som spreds förde tankarna till diesel. Måltiden som följde var riktigt trevlig. Bara några av blev stuckna av insekter, men en del av måltiden smakade som röken luktade.
Nu i efterhand har jag givetvis funderat lite på den där röken. Jag beslutade mig att fråga en indier om den coola apparaten och vilket insektsmedel som används. Han svarade kort och koncist: DDT!
Sedan dess lägger jag benen på ryggen varje gång jag hör ljudet från superhjälten DDT-Mannen och hans brutala vapen. Han vill kanske bara väl i sin strävan efter att ge den bästa servicen, men jag föredrar nog myggen framför miljögifter.