Skägg.
10 Chambers
Enough!

Den senaste tidens händelser får mig att vilja skriva ett riktigt långt inlägg, men jag känner samtidigt att jag måste ladda upp mig. Tills dess borde jag vara tyst. Jag borde inte skriva ett inlägg om pirater, piratpartister, Ponténer, Falkvingar, muppar, nämndemän och annat skit som har kletat sig fast på nyhetssidorna den senaste tiden. Däremot kan jag inte låta bli att skriva om något som kallas för en Dick.

Vart jag än vänder mig ser jag denne Dick Harrison. Han är professor och författare, men främst är han förbannad för att han förlorar hundratusentals kronor på giriga fildelare. Eftersom han är så drabbad har han besökt alla program som finns på TV för att gnälla. Nej, jag tycker inte att man ska snatta Harrisons böcker och jag tycker att det är olyckligt att han har råkat så illa ut som han tror att han har. Samtidigt undrar jag varför journalisterna inte ens försöker granska vad det är han säger. Harrison skriver inte böcker för den målgrupp som vanligtvis piratkopierar. Jag tvivlar på att han har varit en stor favorit bland piraterna. Snarare handlar det om en författare som gillar rampljuset och vill bli ett namn. Kan inte någon bara påpeka för honom att han borde skriva något som faktiskt säljer bra innan han klagar på stora förluster.

Det som irriterar mig mest med denne Dick Harrison är dock hans historia. Ja, den Dick Harrison som syns i medierna och pratar sig varm om hur illa det är med kopiering, är samme Dick Harrison som 2003 blev anklagad för plagiat. Vad han tilldelades en varning av statens ansvarsnämnd för låter jag andra googla efter.

Finns det verkligen ingen bättre debattör som kan grävas fram?

#blogg


signatur
1
Skriv svar