Personligt ingripande

För två dagar sedan så var jag med om en mycket speciell, och vad många skulle kalla, otäck händelse.
Jag arbetar som restaurangbiträde på Skara Sommarland. Jag jobbar huvudsakligen på en större restaurang inne i parken, men får ofta arbeta sena kvällar på campingens restaurang.

Oftast står jag i köket, och lagar maten för att sedan bära ut den till folk. I förrgår så hade jag tur och fick det förmånliga jobbet att arbeta på uteserveringen, vilket är klart mindre stressigt.
Min arbetstid just på campingen var mellan kl 18-22.

Ungefär 21:30 så står jag på utserveringen. Plötsligt ser jag hur två personer reser sig upp, grabbar tag i varandra och nästan vräker omkull ett bord. Den ena av dem skriker "Du ska ge fan i min morsa, din jävla knarkarfitta!!". En kvinna i samma sällskap försöker säga åt dem att sluta bråka, men de bara fortsätter, helt ursinnigt, att brottas med varandra.
När jag stod där så kom tanken upp i huvudet: "Ska jag ingripa eller inte?". Ingen gjorde någonting, och de två, ganska stora killarna, bara fortsatte skrika på varandra medans de for runt på serveringen.
Det jag gjorde då var att jag gick fram till dem, grabbade tag i den ena killen och sa åt dem att sluta upp med vad de höll på med. Bägge två såg rött, och ville inte ge med sig. Den andra killen, som jag inte höll i, var starkare och aningen större, och lyckades få ett huvudgrepp på killen som jag höll i. Han besinnade sig även lite, och sa: "släpper du så släpper jag". Ytterliggare en man kom fram och försökte prata den yngre av dem till rätta (dvs, han som jag höll i). Till slut släppte de varandra, men han som jag höll i var fortfarande förbannad, och skrek på den andra. Jag höll kvar mitt grepp runt hans bröstkorg, vände på honom, och nästan bar ut honom ur uteserveringen, och släppte därefter mitt grepp. Efter det gick han, och den andre killen där ifrån.

Hela bråket varade i kanske 1 minut, men tänk på att det var på restaurangen till Skara Sommarlands camping, ett ställe med nästan uteslutande barnfamiljer. Ett antal barn började gråta, och flera familjer gick därifrån.

Det jag tycker är intressant med den här situationen är hur alla inne på restaurangen är medvetna om vad som händer, alla vill att det ska sluta, men ingen gör något. Jag fick hjälp av en annan man, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag ingrep inte för att jag arbetar där, och därför skulle se det som min plikt. Jag ingrep därför att ingen annan gjorde det, och för att jag visste att något måste göras, och att någon måste ingripa för att få stopp på de två.

Jag gjorde en bedömning av situationen och ingrep. Det jag är mest glad över är inte över det jag gjorde i förrgår, utan att jag nu vet att jag har förmågan att hålla huvudet kallt, och agera i situationer där det krävs mer än bara ord. Det är lätt att gripas av panik, och omförmåga till handling, och jag klandrar inte de som gör det, eftersom situationen är så ovan, jag är bara glad över att jag inte är en av dem, och att jag kunde se till att situationen löstes.

#blogg