Wallace and Gromit Ep1: Fright of the Bumblebees
Som den Sam & Max-anhängare samt Wallace and Gromit-tittare jag är har sett fram emot Telltale Games nya episodspel, denna gång om en man och hans hund. Kan Telltale Games göra ett lika bra spel av en så bra leranimation?
Svaret är tyvärr ett svagt nej.
Telltale gjorde ett bra beslut i och med att skapa nya berättelser om Wallaces olyckliga företagsidéer. Detta har gjort att både nykomlingar och Wallace and Gromit-fans kan tycka om spelet. Nykomlingar får ett nytt episodiskt spel och fansen får en ny berättelse att se och medverka i.
Den första episoden handlar om hur Wallace behöver få ihop pengar genom att sälja honung från sina egna bin. Problemet är att bina är hungriga och blommorna (och pengarna) är slut, samt att han lovat leverera över 200 liter honung samma dag. Den enligt Wallace enklaste lösningen är att bevattna nysådda blomfrön med ett hemmagjort muskelbyggande medel. Detta resulterar dock i bråkiga bin stora som hundar och Wallace och Gromit måste än en gång ställa till rätta det de ställt till med.
I spelet spelar man turvis Wallace och Gromit och får som Gromit passa upp sin husse och göra mest för att rätta till situationen. Man får träffa udda personligheter som den halvtokige major Crumb, den blomstergalna grannen Ms. Flitt och ostbutiksägaren Paneer. Även om de ibland kan vara underhållande så är de inte alls i samma klass som i t.ex. Sam & Max.
I stället för det i rollspel sedvanliga peka-och-klicka-systemet testar Telltale ett nytt system där rörelser och upplockade prylar styrs med WASD resp. shift-knappen. Förändring är förstås bra och i vissa fall nödvändig, men i kombination med den stundtals korkade kameravinkeln känns spelet som en portning från valfri konsol. Man har också valt att ta bort nästan all extra dialog, vilket enligt mig gör spelet mindre fylligt och rollspelsaktigt och i stället mer actionbetonat. Det var alla roliga och galna repliker som lyft tidigare spel av LucasArts och Telltale Games från vanliga äventyrsspel till kultspel.
När det kommer till röstskådespeleriet märks det direkt att det är en annan person som gör rösten till Wallace. I allmänhet pendlar de flesta rösterna mellan nästan övertygande och taffliga. Det känns som att spelet gott kunde ha gjorts för 15 år sedan, skippat rösterna och känts mer verkligt. Den enda figur man känner något för i episoden är Gromit som ironiskt nog samtidigt är den tystaste och den mest uttrycksfulla.
Animationerna är oftast bra, men ansiktsuttrycken är märkbart ryckigare än i filmerna. Problemen är i samma svårighetsklass som Sam & Max-episoderna och de känns ganska logiska. Spelet klaras enkelt av på 2-3 timmar, vilket är kanske åt det kortare hållet, även för ett episodiskt spel. Priset är överkomligt, ca 9 euro per episod är väl närmast industristandard.
Spelet kommer knappast någon gång med i en Topp 100-lista över bästa spel, men det går ganska bra att spel igenom en gång om man har en ledig eftermiddag och äventyrsabstinens.
Betyg: 72 % Man får vad man betalar för.
+ Wallace and Gromit!
+ Ny berättelse
- Kass kamera
- Dåligt röstskådespeleri
- Som en konsolportning
/Wolf - först i Sverige och Finland med en recension.