FEAR 2: Project Origin

Ja, så hände det sig att jag fick slut på nöjen att förpesta min lediga tid med och bestämde mig för att testa något nytt.
Nog för att jag i flera dagar vetat om att det fanns ett demo på FEAR 2 så hade jag inte riktigt vågat ta steget fullt ut och verkligen testa det.
Det första FEAR var ju, enligt mitt tycke, underbart och lyckades mycket väl med att förmedla både tung action och ögonblick då man faktiskt hoppade till. Det är ju mer än vad de flesta skräckfilmer har lyckats med.
Nu är inte fallet att jag inte vågat testa på grund av att det skulle vara läskigt eller så utan helt för att jag läst andras åsikter om spelet i fråga. Att spelet skulle vara konsolskadat och så vidare och så vidare...

Nåväl, till saken... Eller ja, vad texten egentligen ska handla om.

Vi tar det från början helt enkelt.
Man klickar igång spelet inne i Steam. Genast slår Windows Vista bakut och frågar mig både en och två gånger om jag verkligen bestämt mig för att starta programmet. Efter att med våld klickat på "Fortsätt" så krisar sig Steam så att jag får starta om det mesta och lite till.
Nåväl, jag lyckas efter lite extra krångel starta spelet.
Och det första man möts av är rejält konsolskadade menyer.
Faktum är att jag inte ens får ställa in grafiken i spelet vilket ger mig små äckelminnen av
Soldier of Fortune: Payback och jag funderar starkt på vad det egentligen är jag håller på med.
Men jag kan inte låta en meny stoppa mig från att spela så jag startar snabbt igång det hela.

Tyvärr är det lite "In medias res" över det hela och jag förstår egentligen ingenting av vem jag är och vad som hänt men det är som sagt ett demo så jag ska inte haka upp mig.
Jag pusslar snabbt ihop att det har smällt en stor bomb och i explosionen så har min helikopter kraschat.
Nu när jag tagit mina första steg i spelet så möts jag till en början av lite övernaturligt nonsens.
Sedan när man tar de riktiga stegen så kommer det första jag reagerar på.

Head-up display
Jag känner en slags känsla av... "Usch".
Varför vet jag egentligen inte mer än att den inte passar in alls.
Sedan när jag funderar lite så undrar jag om den inte gör sig bättre på en tv-skärm.
Och det känns faktiskt väldigt mycket tv-spel över det hela.
Självklart låter jag mig inte nedslås av detta utan spelar glatt vidare.
Jag får ganska snart tag på ett vapen och lika snart har jag dödat min första fiende.
Där har vi något igen.

Blodet
Jag fördömer inte blod i spel.
Men det finns ett ord (Också ett ord som är väldigt svår att översätta korrekt till engelska) och det ordet lyder: Lagom.
Är det här lagom? Nej, det är inte lagom.
Det är för mycket, faktiskt.
Det kanske är upphetsande i tonårspojkars ögon men nu var det ett tag sedan man tyckte sådant var roligt.
Det var mycket blod i F.E.A.R. också men där var vi mycket nära det vi redan bestämt ska kalla "Lagom".
Puffar av blod som indikerar på att man faktiskt träffade med de vapen man hade.
Inte lika kladdigt med blod som här (blod som av någon anledning hinner koagulera till en sörja i luften).

Nåja, jag springer vidare ett tag och kommer genast in med Slow Motion som fortfarande fungerar rätt bra och som ger lite tyngd till pangandet och lemlästandet.
Och vad är det då vi lemlästar med?

Vapen
Vi kan ju börja med det som jag tycker är ganska sorgligt.
Min oförmåga att kunna plantera en väl utförd spark i huvudet på mina motståndare.
Såklart är det "unarmed combat" som jag snackar om och var något som var riktigt skoj att använda sig av i första spelet.
Här verkar jag bara vifta lite med händerna eller slå med vapnet. Möjligheten att jag missat att det faktiskt går finns men jag försökte lite men inget trevligt hände så jag antar helt att det inte går.

Var fan är pistolen?

Det första vapen jag får tag i är en "Submachine gun" som spottar ur sig kulor och förvränger fienden till de slamsor jag redan tagit upp.
Trevlig liten grej faktiskt.

Det andra vapnet jag får tag i är ett hederligt "Shotgun".
Vilket i runda slängar betyder att om fienden kommer nära så är de mos. Bokstavligen.
Pålitlig grej som bör finnas i varje spel där man måste använda vapen.

Det tredje är ett "Assault Rifle" med kikarsikte och lite mer kraft än "Submachine gun" kan leverera.
Förvandlar ganska snabbt fienden till lik.

Det fjärde vapnet är också en klassiker. Ett "Sniper Rifle" där ett skott oftast dödar.

Det femte vapnet är det mest underliga vapnet. Jag vet inte vad det heter men det skjuter en gul stråle som antagligen dödar.
Hann aldrig testa för strax efter fick man tag på roboten som har två massiva chainguns och delar fienden på mitten.

Sedan var demot faktiskt slut. Tråkigt nog...

Så vad är det mer jag kan klaga över?
Jo, till exempel så får man onaturliga syner lite för ofta.
Många moment som ska överraska mig som spelare genomförs så taffligt att man undrar vad det är de håller på med.
Lägg till att man ser den lilla flickan Alma vart femte minut vilket inte skapar någon vidare känsla av något läskigt övernaturligt utan något som verkar ganska naturligt.

AI:n har försämrats en hel del jämfört med föregångaren.
Förklaras väl av att spelare med handkontroll faktiskt ska ha en chans och inte slå sönder kontrollen vid frustration.

Summering
Allt som allt så är FEAR 2 ett ganska hyggligt spel.
Däremot är det synd och skam att det inte gör sig särskilt bra på PC vilket heller inte verkar vara ambitionen.
Det här är ett konsollir, inte riktigt den spetsighet som föregångaren hade och framför allt så når det inte så långt att det skapar någon sorts längtan att äga spelet.

Däremot så lyckas spelet väldigt bra på en annan front och det är att skapa en längtan efter att återuppleva det första F.E.A.R.

#blogg