Styrelser, chefer, pensioner och politiker... Och så folket på ett hörn.

Vad har dessa gemensamt?

Jo, någonstans i bakgrunden (även om det möjligtvis är baktankten) så döljer det sig en hög med pengar.
En stor hög.
Dessa försöker man förstås hålla hemliga och lite undanskymt för att inte allmänheten ska få nys om dem.
Vi som nu befinner oss i allmänheten tycker såklart om pengar. Vi kämpar förstås varje dag för att i slutet av månaden få lite fler siffror på kontot.
Vad allmänheten inte gillar är däremot folk som har väldigt mycket pengar och som vill ha mer pengar.
Inte för att de behöver dem utan för att det är sådana summor man ska ha genom att vara att vara chef, styrelseledamot eller politiker.

Och ja, de kanske ska tjäna mycket. Ansvar är väl något som folk skyr som pesten när det är lågkonjunktur och allmän kris.
Vad som man kan undra över är varför de ska ha mer när de ska sluta arbeta.
Gör man inget arbete så ska man såklart ha mindre pengar eller leva på det man sparat ihop medan man arbetat. Inte krångla in ett par dokument som en slutkörd politiker skriver under utan att kontrollräkna hur många nollor det är.
Det är ganska skickligt faktiskt. Men jag antar att man blir ganska bra på att vända papper i den branschen. Ibland bläddrar man bara lite för fort.

Och så svänger vi in på dem som godkänner sådant här. Vilka är dem som gör så här?
Jo, det är vad jag skulle vilja kalla halvpolitiker.
De arbetar förstås inte som politiker utan som chef över någon nämnd, centralorganisation eller något annat företag.
Däremot är de väldigt bra kompisar med inflytelserika politiker som kan tänkas ha lite makt. Och de får visst utrymme för att göra sina röster hörda.
Så varför sitter dessa halvpolitiker på sådana här positioner?
Jo, för att de har kontakter och kamrater som agerar språngbräda.
Ibland avancerar de uppför karriärstrappan så fort att de glömmer bort vad de har varit.
Nu är de något annat. Makt, pengar och inflytande!
En kombination som skapar många underliga situationer och ageranden.

Jag kan slänga fram 4 typiska ageranden för en politiker eller halvpolitiker som agerat.
1. Förneka - Ja, det kan ju gå bra. Så länge ingen kommer på dem med att ljuga inför 9 miljoner människor.
2. Skylla på någon annan - Peka, gråta lite, och helst lägga fram något dokument som prasslat fram ur någon gömma som ingen har kollat i på flera år. Helst på någon som redan är död. Döda brukar ju inte försvara sig vilket eliminerar viss risk för att det hela ska studsa tillbaka och vrida nacken av en.
3. Spela dum - En paradox. Vi i allmänheten anser förstås att personerna på sådana här poster ska vara smarta och kunniga. De skyller på att de bara är människor och har missat eller inte förstått. Och ibland fungerar det, ibland fungerar det inte. Ett osäkert kort att spela om man vill ha en framtid. Eller det kanske man inte vill ha? Man kanske har skrivit på något papper och har en hemlig med trevlig pension att se fram emot? En fallskärm eller två?
4. Be om ursäkt. Finns väl inget som är så effektivt som att faktiskt ta sitt ansvar och be om ursäkt. Det var dumt, kommer aldrig att hända igen. Händer det igen så blir det såklart nationell lynchstämning.

Sedan finns förstås det som fungerar allra bäst men som är omåttligt opopulärt.
Att avgå.
Att förstå att ens förtroende är kört i botten och att det här var ens livs misstag och säga hejdå och försvinna någonstans i dvala för att senare dyka upp som en kanin ur en hatt när ens efterträdare gör samma skit som man själv har gjort.
Detta händer förstås inte så ofta eftersom de kompisar man har när man har en sådan position behåller ett förtroende extremt mycket längre än vad allmänheten gör.

Sedan som en liten joker i leken har vi ett stolt erkännande.
"Ja, jag gjorde så här men det är så här jag tycker att det ska vara. Detta är jag övertygad om och jag anser att jag har gjort rätt. Vill ni fortfarande sparka mig så, visst, gör det. Men ni ändrar inte min uppfattning."

Fast är vi inte lite mesiga trots allt?
Se bara på Frankrike. När någon politiker beslutar något dumt om till exempel jordbruket så dundrar varenda bonde inom 20 mils avstånd till Paris och dumpar sina grödor och ställer sina traktorer mitt på Champs-Élysées och visar var skåpet ska stå.
Vad gör vi i Sverige? Skriver ett surt blogginlägg som ändå får se sig slaget sett till läsare av en 18-åring och hennes klädesval inför fredagens "get-together" i någon ny och trendig nattklubb.
Alternativt så skriver vi en insändare till någon tidning som ändå klipper ner det för att få plats med de andra insändarna.
Majoriteten kommer bita sig i läppen, blänga surt genom fönstret, svara negativt på SIFO-undersökningar och skryta om att de kommer byta parti till nästa val.

#blogg