Nykteristen och synden
I helgen var jag i Prag tillsammans med stora delar av Europas samlade spelpress för att titta lite närmare på Saints Row 2. Och vilken resa det var.
Ni är säkert medvetna om att Super Play, såväl som de flesta andra tidningar och sajter världen över, inte har råd att betala för alla resor som går över jordklotet och därmed måste förlita sig på så kallade bjudresor. Vilket betyder att spelets utgivare står för fiolerna. Flygresan och hotellet är alltså ofta sponsrade av just dem som vi ska granska och berätta om.
Det är många som kritiserar en sådan överenskommelse. För visst kan det låta en aning skenheligt.
Men så är det. Och nu är det ju faktiskt så att merparten av journalisterna som åker på sådana här events är luttrade, kritiska murvlar som aldrig skulle låta sig påverkas. Vill jag tro.
För det är inte så att det saknas frestelser. Som nu. Fem-stjärnigt hotell. Egen cappuchino-maskin på rummet. Alla måltider betalda. Så lyxigt att jag nästan smällde av.
För att inte tala om festen som tog vid på kvällen. Vi blev utskjutsade till ett skumt industriområde där en lokal mejkats om i Saints Row-stil. Något som betydde en kraschad, omkullvält bil utanför dörren, en fängelsecell med tillhörande skurkar och pimps i källaren, biljardbord och pokerbord på mellanvåningen och... en strippklubb på översta. Gratis och närmast oändliga mängder av öl, vin och sprit. Halvnakna flickor som gärna ställde upp på privata danser. Notan? Runt 200 000 kr.
Den mänskliga regressionen hittade sin fanbärare i den festen.
Jag har aldrig känt mig så smutsig.
