Jag vill mörda och döda mig
Ja, ja, ta det lugnt, gott folk. Jag ligger inte i badet med vristerna skurna och elvispen surfandes kring benen. Det kommer en tid för allt och det där får komma först när jag skrivit några bästsäljare, regisserat en film och övertygat Ennio Morricone att göra soundtracket, samt spenderat några år bland bergsfolket i Peru. Jag planerar även att bli galen och bara äta smaksatt yoghurt innan jag Hunter S. Thompsonar mig ur den här världen.
Vad jag menade är att det är sjukt kul att låta sin spelavatar få lida pin. Spelar ganska mycket Skate 2 nu och bekanta av serien vet ju att det är lätt att slå sig. I tvåan får man till och med pengar för att slå sig riktigt jäkla hårt.
Så jag hittade en höjd. En mur med tre hål i. Som man kan hoppa igenom och sedan falla fritt kanske trettio meter. Rakt in i ett järnstängsel. Uppifrån. Ben bryts, kroppsvätskor byter visitkort med asfalten, rag doll-lemmar sprattlar jovialiskt. Goa grejer.
Jag är en fullblodig masochist när det gäller tv-spel. Och jag är långt ifrån ensam. Får vi dårar chansen att utöva våld på våra avbildningar tar vi den. Och tackar och bockar. Och mosar.
Det skulle vara vansinnigt intressant att höra vad en psykolog skulle ha att säga om saken. Är det bara en Hello Saferide från det vanliga livet? Eller är vi seriously fucked up?
Jag, i färd med att mosa genitalier.
