Dåtidens Terminator

Det allmänt kassa sommarvädret har fått mig att spendera mer tid med de olästa böckerna jag har ståendes i hyllan. Har precis avslutat Terry Pratchetts Night Watch och är ungefär hundra sidor in i Edmund Morris The Rise of Theodore Roosevelt. Jag känner mig som ett kryp i jämförelse med Teddy Roosevelt. Låt mig lista några av hans prestationer.

- Trots att han var astmatiskt och väldigt sjuklig som barn så var han också hyperaktiv (ingen bra combo) och tränade under sina tonår bort åkommorna och byggde upp en vigör, muskler och en kondition som var respektingivande. Skogsmän gillade honom, män som då (och även idag) hatar snoffsiga människor. Han besteg berg, drog ut på vandring och paddlade kanot långa sträckor utan en antydan av utmattning medan hans resekamrater säkert hade den värsta dagen i hela sina liv.

- Under presidentvalskampanjen i Milwaukee, 1912, så blev han skjuten i bröstet av John Schrank. Kulan for rakt igenom Teddys femtiosidigt tjocka tal och satte sig i bröstkorgen. Teddy bestämde sig trots det för att genomföra talet som planerat. Han pladdrade energiskt på medan blod sakta färgade hans vita skjorta röd. Det nittio minuter långa talet (!) inleddes med: "I don't know whether you fully understand that I have just been shot; but it takes more than that to kill a Bull Moose."

- En vinter inte långt från en liten bosättning kallad Medora, vid floden Little Missouri i North Dakota, så blev Teddys båt stulen av ett gäng banditer. Teddy, då sheriff, byggde snabbt en kajak och satte efter de fredlösa. När han arresterat alla tre så åkte han till Dickinson. I fyrtio timmar vaktade han sedan banditerna i väntan på rättegång och höll sig vaken genom att läsa Tolstoy.

Den här mannen har levt sitt liv till fullo och med dagens mått så är han... ja nästan gudalik. Helt fantastisk läsning och jag har minst åttahundra sidor kvar.

#blogg