Drägel Age
<em>(Den här krönikan publicerades ursprungligen i Super PLAY #159)</em>
<strong><em>När <em>Dragon Age </em>tappar i hajp försöker man presentera det på nytt -- som ett porrigare God of War. Tommy Rydling önskar att någon kunde sjunka ner i ett hål.</em></strong>
Sekundärskam är när man skäms å någon annans vägnar som inte har vett att göra det själv. Med andra ord inte riktigt vad man förväntar sig av en Bioware-presentation.
Ända sedan det utannonserades för fem år sedan har vi vetat vad <em>Dragon Age</em> är. Det är den andliga uppföljaren till <em>Baldur's Gate </em>(Biowares egna ord) -- ett klassiskt rollspel utvecklat primärt för PC-publiken som har saknat att hacka orcher ur isometriskt perspektiv sedan 2001, då den sista delen i <em>Baldur's Gate</em>-serien släpptes. <em>Dragon Age </em>är en moderniserad version av samma tema kombinerad med bitar från <em>Neverwinter Nights </em>-- i sin tur ett moderniserat <em>Baldur's Gate</em>. Inga konstigheter.
Konstigt blir det först när lead designer Mike Laidlaw ska presentera spelet inför den samlade världspressen. Han gör det ackompanjerad av snabba klipp på förrenderade stridssekvenser. Han trycker hårt på vad han kallar de tre hörnpelarna i spelet: våld, lust och förräderi. "Det finns verkligen en hel del våld här", flinar Laidlaw. "Och lust -- jag tror ni kommer gilla hur den här personen tackar för dina tjänster" säger designern och visar rörliga bilder på en lättklädd kvinna som åmar sig framför kameran.
Det är en surrealistisk upplevelse. Det låter som att han försöker sälja in en korsning mellan <em>God of War </em>och <em>Leisure Suit Larry</em>. Jag ser mig omkring bland salens 140 journalister. De flesta är 20 någonting. Förmodligen för unga för att ha spelat <em>Baldur's Gate</em>. Och där ligger väl hela förklaringen till en orimligt hårt sex- och våldsvriden presentation. <em>Dragon Age </em>är snart här, och alla är inte så peppade som EA och Bioware skulle önska. De gör ett spel för fansen -- men det är inte fansen som rapporterar. Samtidigt är frågan om Operation Öka Hype verkligen är rätt sätt att öppna ögonen på folk. Presentationen är perverterad till den milda grad att en av mina kollegor inte ens fattar att det är ett rollspel han just sett flimra förbi på skärmarna. Jag fattar det knappt själv.
Efter presentationen letar jag upp Mike Laidlaw och frågar varför de flyttat fokus så drastiskt när de pratar om <em>Dragon Age </em>idag.
-- Det är ingen ändring av fokus. Vi har redan pratat om de övriga bitarna. Och det är ju inte som att det här inte finns i spelet. Jag menar, första gången man sänker en snubbe med en kastkniv i nacken! Det är ganska awesome!
Jag har redan spelat ett antal timmar av <em>Dragon Age</em>, och jag vet vad det är. Det är ett bra, klassiskt rollspel. Men något actionspel är det inte. Möjligen innehåller det sexscener. Förhoppningsvis då lika smakfulla som i Biowares eget <em>Mass Effect</em>. Men att de scenerna blev smakfulla känns nu mer som en ren slump än resultatet av eftertanke.
När jag lämnar salen skäms jag lite för min egen skull också. Ända sedan <em>Mass Effect </em>har jag trott att Bioware mognat sida vid sida med mig och övriga spelbranschen. Mike Laidlaw behövde bara fem minuter på scenen för att visa hur naiv jag varit.
Vincere vel mori.
